av Morgan Björkander
Fredag 21/7:
19:30
Idag skall det komma ett gäng japaner till Malmö. Det är tänkt att jag skall ringa till deras hotell för att ta reda på deras planer för lördagen, eftersom det inte har gått att reda ut dessa i förväg. De har skickat ett flertal fax och bett oss arrangera en stadsmatch mellan Malmö och Kyoto i både renju och go. Dessvärre visar det sig att så gott som alla go-spelare i Malmö är i Polen denna helg eftersom det spelas EM där, så redan nu var det klart att det bara kunde bli aktuellt med renju. Vi har i alla fall bokat vår klubblokal på lördagen, så att vi har någonstans att ta vägen.
Jag ringer till Radison SAS Hotel, och får reda på att herrar Hiroyuki Tatsutomi och Toshio Sawai ännu inte har anlänt, så jag lämnar ett meddelande där jag ber herr Tatsutomi att ringa mig när det passar honom.
19:50
Telefonen ringer. Det är herr Tatsutomi. På skrynklig engelska ber han mig komma till hotellet klockan 20:30. "Visst", tänker jag, "då kan vi bestämma hur vi skall göra i morgon."
20:30
Jag anländer till hotellet exakt klockan 20:30 och knackar på dörren till rum 523. Herr Tatsutomi öppnar och ber mig komma in, och jag får hälsa på alla japanerna. Det är Toshio Sawai, och herr Tatsutomis två döttrar, Chie och Mutsumi Tatsutomi, förutom Hiroyuki Tatsutomi själv.
"Only one?" frågar sedan herr Tatsutomi, och undrar var alla spelarna är. Efter deras långa resa från Japan förväntar de sig att partierna skall spelas direkt, omedelbart, nu, på fredagen.
"Men...", säger jag och ser förmodligen lite fåraktig ut, och sedan får jag förklara att vi förmodade att partierna skulle spelas först på lördagen. "Sitt, sitt", säger herr Tatsutomi. Redan nu står det klart att det endast är herr Tatsutomi av japanerna som behärskar (nåja) engelska. Herr Tatsutomi ger sig sedan in i en animerad diskussion med herr Sawai (denna diskussion tänker jag inte återge eftersom jag inte förstod ett ord av vad som sades; med tanke på att de är japaner, så förmodar jag att det var japanska de talade).
Denna diskussion mynnar ut i att herr Tatsutomi berättar att de tänkte sig en stadsrundtur på lördagen, men att det borde gå bra att spela efter att de ätit lunch. "Kanske rentutav på restaurangen, som uppvisning", säger han glatt. "Sedan skall vi nämligen vara på stationen klockan 13:07, då vårt tåg till Hässleholm går." En av anledningarna till att japanerna kommit till Sverige är att de är orienterare, och skall ställa upp i O-ringen, som går av stapeln i skogarna utanför Hässleholm.
"Jaha", tänker jag, och ser alla planer gå upp i rök. Först försvann alla go-spelare, och nu försvinner alla möjligheter att arrangera något vettigt överhuvudtaget. Jag erbjuder mig att visa dem runt Malmö på lördagen (det skall väl gå ganska fort), och förklarar sedan att det skulle vara opraktiskt att kalla in fler spelare under den korta tid som återstår (förutom Johnny Nielsen, förstås, som jag vet är tillgänglig med kort varsel). "Men herr Johnny Nielsen och jag skulle vara glada att få spela mot er närhelst ni vill".
Vi bestämmer då att mötas i hotell-lobbyn klockan 8:45 påföljande dag, för att sedan gå runt centrala Malmö. De förväntar sig att rundturen skall ta ungefär 2 timmar, och sedan tänker de äta lunch. Lite tyst för mig själv räknar jag efter, och kommer fram till att lunchen borde kunna vara avklarad till klockan tolv, så vi kommer ju nästan att hinna spela en hel timme!
21:00
Nu plockar en av de unga döttrarna (Mutsumi eller Chie Tatsutomi, vad vet jag?) fram ett magnetiskt renju-bräde, medan herr Sawai passar på att undersöka sortimentet i mini-baren. Herr Tatsutomi säger sedan att nu när jag ändå är där... så skulle jag kunna spela ett parti mot Mutsumi Tatsutomi. Hon skall visst ställa upp i den öppna klassen under VM i Tallinn om jag förstod saken rätt.
"Visst!" säger jag, väl medveten om att jag förmodligen inte kommer att kunna vinna ett parti, eftersom jag är helt otränad. Under hela året har jag kanske spelat 6-7 partier, och inte tränat någonting alls. Herr Sawai radar upp innehållet i baren på bordet, och undrar med en svepande gest vad jag vill ha. Jag tackar, och pekar på en flaska mineralvatten, som herr Sawai glatt öppnar och häller upp åt mig (herr Sawai tar själv en Coca-Cola, medan herr Tatsutomi föredrar en Fanta; döttrarna får visst vara utan).
När alla stenarna tagits fram erbjuder jag galant Mutsumi att få börja. Det börjar med att Mutsumi får ett gigantiskt övertag, som hon sedan tappar bort genom att göra ett par svaga drag. Partiet får sedan ett hastigt slut när lilla fröken Mutsumi gör ett enkelt misstag.
Morgan 1, Japan 0
Därefter vill herr Sawai pröva lyckan, och även han får lov att spela svart. Det börjar med att han sätter upp en variant som jag aldrig har sett, och jag undrar vad han nu har hittat på, men bestämmer mig för att köra på och se var vi hamnar. Just när jag börjar tro att jag trillat in i en intränad variant (och det nesliga slutet obönhörligen närmar sig), så undslipper herr Sawai sig en tell. Han tänker sätta ett drag, upptäcker plötsligt något, och tittar efter en gång till, och sätter sedan där han tänkte sätta från början. "Va?" tänker jag, och undersöker läget för att se varför han plötsligt skulle tveka att sätta ett tvångsdrag. "Aha! Det fanns eventuellt en möjlighet att tvinga in honom i en dubbeltrea, men det skulle inte fungera. Men... om varianten vore intränad skulle han ju inte behöva titta efter... alltså... han har inte en aning om vad han håller på med!" Sedan är det bara att köra. Jag ser en dubbelfyra som jag kan tvinga in honom i, och missar i hastigheten en egen dubbeltrea ett par drag innan, vilket herr Sawai förvånat påpekar.
Mitt under partiet tycker förmodligen herr Sawai att det är lite kallt, så han tar på sig en jacka. Det ser lite lustigt ut, eftersom det idag har varit den varmaste dagen under året, och jag tycker inte det är kallt precis.
Morgan 2, Japan 0
Herr Tatsutomi tar nu över efter herr Sawai, och jag låter i ett anfall av generositet även honom få börja. Han sätter upp I11, och Johnny Nielsen har vid ett flertal tillfällen påpekat att detta är hans favoritöppning. Som omväxling väljer jag därför att spela svart. Herr Tatsutomi funderar ett kort ögonblick på att låta mig behålla bästa femtedraget, men ändrar sig. Partiet rullar på, jag slänger ut byggpuckar, och herr Tatsutomi följer efter. Plötsligt uppstår ett läge där jag kan hamna i en dubbeltrea, och jag undrar "Oj, var kom det ifrån?" men det visar sig att jag kan slingra mig ur greppet, och sedan dra enkelt till vinst. Under partiet upptäckte jag dessutom att varje gång jag gjorde ett bra drag, så hummade herr Tatsutomi till. En ny tell! Yes!
Morgan 3, Japan 0
Därpå vill herr Tatsutomi ha en returmatch, vilket jag inte kan neka honom., men nu vill han att jag skall börja. Jag sätter upp I3, som jag får behålla, och sedan är det en enkel promenadseger, där herr Tatsutomi hummar ettflertal gånger. Jag måste erkänna att det är svårt att bli orolig under ett parti när man hela tiden kan bedöma hur det går utifrån motståndarens beteende.
Morgan 4, Japan 0
22:45
Klockan börjar nu bli ganska mycket och det verkar vara lämpligt att bryta upp, och vi bestämmer att träffas i lobbyn dagen därpå.
Lördag 22/7:
7:00
"Vem har satt klockan på ringning så tidigt? Zzz"
7:10
"Vem har satt klockan på ringning så tidigt? Zzz"
7:20
"Vem har satt klockan på ringning så tidigt? Zzz"
7:30
"Vem har satt klockan på ringning så tidigt?"
Den här gången tvingar jag dock mig att gå upp. Jag måste ringa Johnny, så att han inte missar allt det roliga. Johnny lovar att infinna sig vid hotellet klockan 8:45, och vi kommer fram till att det inte är någon bra idé att kalla in fler spelare, särskilt som vi inte har en aning om när vi egentligen skall hinna spela någonting.
8:45
Jag anländer till hotellet exakt klockan 8:45, och Johnny har redan hunnit bekanta sig med japanerna. Vi hinner ungefär två meter utanför lobbyn innan det är dags att ta det första kortet... och det andra... och det tredje... (Åh nej, dessa fotograferingstokiga japaner.)
Två och en halv timme (och åtskilliga rullar) senare, så är vi tillbaka där vi började. Ett flertal mer eller mindre roliga episoder har hunnit inträffa under dessa timmar, och jag tänker bara återge ett par.
Episod I: Parken
Slottsparken är en av Malmös största parker, och Johnny Nielsen påstod att han aldrig varit där förut. Hmm. Han tackade i alla fall för sightseeingen när vi kom ut ur parken.
Episod II: Tuggummit
Herr Sawai går in i en tobaksaffär för att köpa ett par vykort. Samtidigt passar han på att köpa godis och tuggummi, och tar en bit. Det visar sig vara tuggtobak. Efter detta blir han något yr, och vi sätter oss ner utanför en godisaffär.
Episod III: Godisaffär
Ungarna vill naturligtvis köpa godis i godisaffären (som är en av Malmös minsta till ytan, men som ändå har ett hyfsat stort sortiment detta till trots), och när de ändå är inne i affären passar de på att ta lite bilder ur olika vinklar till innehavarens stora glädje (han såg i alla fall ganska glad ut, och skrattade bara lite).
Episod IV: Krukmakare
På ett av torgen står en försäljare och säljer hemmamålade lerkrukor med olika svenska motiv. På en av dessa krukor finns Nils Holgersson avbildad. Det visar sig att döttrarna Tatsutomi är ena hejare på origami, och att de förmodligen ägnat en avsevärd tid hemma i Japan åt att vika en större mängd figurer föreställande just Nils Holgersson. Dessa figurer hade herr Tatsutomi med sig i sin ryggsäck under rundturen, och naturligtvis blev herr Försäljare genast förärad en styck Nils Holgersson i papper. Han såg lite lätt förvånad ut.
Episod V: Frukthandlare
Aha! En frukthandlare. Då kan man köpa frukt till tågresan. Men, hallå... vi glömde ju att ta ett kort när fru Frukthandlare överräckte påsen med hallon. Kan vi inte göra om det, så att vi får en bild. Jo visst.
11:25
Tillbaka på hotellet hämtar vi ut deras bagage. Vi kommer fram till att vi inte har så mycket tid på oss, och att bagaget är ganska skrymmande, så vi bestämmer oss för att gå till Centralens pub för att äta. Då behöver vi ju inte stressa till stationen sedan...
11:35
Som de gentlemän Johnny Nielsen och jag är (nåja), så erbjuder vi oss att bära tösernas väskor. Det är inte särskilt långt mellan hotellet och stationen, men väskorna är *tunga*. Vi får väl skylla oss själva...
11:45
Lunchen blir lite mackor och sallad, nersköljda med öl. Flickorna misstar sig på feta-osten i salladen och tror att det är tofu. När de upptäcker sitt misstag vill de inte ha mer sallad.
12:15
Lunchen är snabbt avklarad, och renju-brädorna plockas fram. Johnny spelar sitt första parti mot Chie Tatsutomi, och vinner ganska behändigt i I11, medan jag får möta Mutsumi, som spelar D8 igen. Jag väljer att fortsätta som vit, och spelar en förlustvariant som jag räknar med att Mutsumi inte behärskar. Johnny får under tiden möta herr Tatsutomi, och blir utsatt för I10. Partierna drar ut på tiden och 12:58 bjuder herr Tatsutomi remi. Tåget går ju 13:07. Jag följer genast hans exempel, och partierna slutar.
Malmö 2 - Japan 1
Japanerna har inte vunnit ett enda parti i Malmö, och ingen kan vara mer förvånad över detta faktum än jag själv.
13:07
Efter en snabb gångmarsch lyckas vi få ombord alla japanerna på tåget en minut innan det skall gå. Tack och hej och så vidare.