Den här artikeln är främst avsedd för personer som nyligen kommit i kontakt med Svenska Luffarschackförbundet (SLSF) eller läser Fem-I-Rad för första gången. Vi som varit med ett tag har ju klart för oss vad reglerna innebär, men för andra kan de verka lite konstiga. Det beror väl främst på att det finns flera varianter av luffarschack. De officiella tävlingsregler som trädde i kraft 1 januari 1990 var ett försök att skapa enhetlighet, men det har väl inte lyckats fullt ut.
Detta är grunden för alla varianter av luffarschack. Spelet går ut på att de båda motståndarna sätter varannan markering, kryss och ringar på rutat papper eller svarta och vita stenar på ett bräde, och den som först får fem i rad, rakt eller diagonalt, vinner. Emellertid är det sedan länge bevisat att det med dessa regler i teorin alltid är vinst för den som börjar. Därför utvecklades regelsystem med syftet att försvåra spelet för den som börjar. Fritt luffarschack är fortfarande ett bra spel för nybörjare att träna upp sin förmåga att hitta vinstkombinationer innan man går över till någon av de mer avancerade varianterna. De nedan beskrivna olika reglerna är alla avsedda för spelplaner med 15 x 15 rutor eller punkter. När man spelar på bräde brukar man spela på skärningspunkterna istället för i rutorna.
Ryskt luffarschack är det svenska 'namnet' på regler som föreslogs av Vladimir Sapronov i Moskva i början av 1980-talet. Dessa regler kallas internationellt Five In A Row.
Här sätter den som börjar (svart) sin första markering mitt i spelplanen. Vit kan svara var som helst, men bäst är förmodligen att sätta intill svarts första markering, rakt eller diagonalt. Det karaktäristiska för ryskt luffarschack är sedan att svart måste sätta sin andra markering (partiets tredje drag alltså) utanför den centrala zonen på 5 x 5 punkter. Därefter fortsätter partiet på samma sätt som fritt luffarschack, med det enda undantaget att om en spelare skulle få en linje med mer än fem i rad, så räknas det inte som vinst utan spelet fortsätter tills någon får exakt fem i rad. Denna variant av luffarschack var mycket populär på 1980-talet, men man började misstänka att någon skulle komma att bevisa säker vinst även här. Det har inte hänt ännu, men i förebyggande syfte lade SLSF med de nya officiella tävlingsreglerna från och med 1 januari 1990, tyngdpunkten på det spel som kallas renju.
Svart måste sätta sitt andra drag (partiets tredje drag) utanför en zon på 5 x 5 punkter.
Detta är huvudvarianten av luffarschack, både i Sverige och internationellt. Reglerna har utvecklats i Japan under hela 1900-talet. Sedan 1988 finns ett internationellt förbund, Renju International Federation (RIF), som ser till att reglerna tillämpas lika över hela världen. Traditionellt spelas renju alltid på bräde med svarta och vita stenar. Målet är fortfarande för båda spelarna att erhålla fem markeringar (stenar) i rad. Genom de finurliga reglerna kan man nog säga att man helt har utjämnat förhållandet mellan den som börjar och den som svarar.
Femma: En obruten rad med fem stenar.
Overline: En obruten rad bestående av sex eller fler stenar.
Fyra: En rad med fyra stenar, som man vid tillfogande av ytterligare en sten kan bygga till en femma.
Fri fyra: En obruten rad med fyra stenar, till vilken man på två olika sätt kan tillfoga ytterligare en sten så att en femma uppstår.
Trea: En rad med tre stenar till vilken man, utan attsamtidigt en femma bildas, kan tillfoga ytterligare en sten så att en fri fyra uppstår.
Dubbelfyra: Läggande av en sten på en skärningspunkt, vilket samtidigt bygger minst två fyror, vilka möts i denna punkt.
Dubbeltrea: Läggande av en sten på en skärningspunkt, vilket samtidigt bygger minst två treor, vilka möts i denna punkt.
Renjureglerna kan indelas i två grupper. Begränsningsreglerna som gäller under hela partiet och öppningsreglerna som gäller de första dragen.
Dessa regler gäller endast spelaren med de svarta stenarna och innebär att det under hela partiet är förbjudet att lägga stenar som bildar overline, dubbelfyra eller dubbeltrea. Svarts enda möjlighet att vinna är att samtidigt bilda en fyra och en trea (fyrtrea). För vit är alla nämnda kombinationer tillåtna.
Genom lottning är en av spelarna utsedd till preliminärt svart och den andra spelaren till preliminärt vit.
A. Preliminärt svart spelare
börjar med att göra alla de tre första dragen i partiet dvs.
1. Partiets första drag dvs en svart sten på brädets mittpunkt.
2. Partiets andra drag dvs vit spelares första drag vilket är en vit
sten vertikalt eller diagonalt.
3.Partiets tredje drag dvs svart spelares andra drag vilket är en svart
sten högst två steg från den första. Möjliga tredjedrag är markerade
med 3:a i figurerna nedan.
och 
B. Preliminärt vit spelare bestämmer därefter vem av spelarna som ska spela såsom svart och vem som ska spela såsom vit resten av partiet.
C. Den som nu i fortsättningen skall vara vit spelare gör därefter partiets drag 4 genom att lägga en vit sten i en helt valfri punkt.
D. Svart spelare ska för partiets 5:e draget lämna två olika förslag till motståndaren genom att placera ut två svarta stenar på brädet. Vit väljer därefter vilket av de två förslagen som ska spelas och plockar bort det förkastade draget.
Nu är öppningsförfarandet avslutat och spelet går vidare genom att de båda spelarna lägger varannan sten tills någon får fem i rad, varvid svart hela tiden måste iaktta de tidigare nämnda begränsningsreglerna.
Mer om reglerna samt om luffarschackets historia kan man läsa på den engelska regel- och historiasidan