av Stefan Karlsson
Som brukligt är numera var åtta spelare kvalificerade via poängligan och rankinglistan. Det var tufft in i det sista vilka som skulle komma med. Björn Wallgren och Tord Andersson var nära, men det räckte inte.
Lottningen gjordes som vanligt med seedning enligt ranking. Framförallt en kvartsfinal drog uppmärksamheten till sig. Petter Gardström som lyckats bra i VM-95 med en 6:e-plats, mot Jan Palmgren, segrare i 1995-års Vettercupen. Efter fem partier stod det 2,5 mot 2,5. Den enda lika-matchen efter fem partier i SC-95 avslutades med ett 5 min. blixtparti som Petter vann. Lite snöpligt kanske med tanke på de fem långpartierna som spelats med stor möda dessförinnan.
Ingvar Sundling besegrade efter visst besvär Johnny Nielsen. Ingvar ledde med 2-0, men Johnny hämtade upp till 2-2, innan Ingvar avgjorde, 3-2. Nedan till vänster visas det andra partiet Johnny-Ingvar 0-1. 19-23 är mycket bra, kanske t o m säker vinst. Trots 19-19 utvecklar sig partiet till en ställning som är spelad tidigare och som är vinst för svart. Positionen upp till 23 kan också uppkomma genom dragföljden 19-23, 20-20, 21-21, 22-22 och 23-19. 24-24 och 26-26 är riktiga drag. 25-26 är inledningen på en vinstvariant som visas i diagrammet till höger. Från 25 till 39 följer en tvångsvariant som leder till svart vinst.
Göran Holgersson vann ganska lätt sin kvartsfinal, frånsett ett långt och hårt parti, mot en i övrigt till synes okoncentrerad Peter Jonsson. Desto svårare blev det för Stefan Karlsson att besegra Rickard Johannesson. Det blev några tuffa partier, varav ett par teoretiskt riktigt intressanta.
Resultat kvartsfinal: Petter Gardström - Jan Palmgren 2,5 - 2,5 (1-0)
Ingvar Sundling - Johnny Nielsen 3 - 2
Stefan Karlsson - Rickard Johannesson 3,5 - 0,5
Göran Holgersson - Peter Jonsson 3 - 0
Båda semifinalerna spelades den 11-12 november på Hotel Oden. Bägge matcherna krävde fem partier innan finalisterna kunde utses. Göran och Ingvar turades om att ta poäng upp till 2-2, medan Petter inledde med 1-0 mot Stefan för att sedan tappa.
Resultat semifinal: Petter Gardström - Stefan Karlsson 1,5 - 3,5
Ingvar Sundling - Göran Holgersson 3 - 2
Finalen spelades i Sollentuna vid juletid: Stefan Karlsson - Ingvar Sundling 3-0.
Kommentarer till finalpartier:
Rond I Upp till 20 är väl känt för båda finalisterna. 21-21 är ett mycket svagt drag, eftersom 22-22 följt av 23-23, 24-24, 25-25 och 26-34 är vit vinst. Möjligen bör vit först dra i p. 26 och 28, men vinst är det, vilken alltså Ingvar missade. Efter att vits attack dör ut uppe i hörnet äger svart hela brädan och utgången är given. 21-26 och 23-21 spelades av Nakamura mot Hasegawa i den japanska meijinfinalen 1992. Då vann Nakamura ganska smärtfritt på nederdelen av brädan. Om man inte kan finna någon mycket bra vit attack upptill verkar positionen mycket stark för svart. Ett typiskt exempel på hur man i renju kan släppa iväg vit för att sedan invänta att brädets kanter ska hjälpa svart att vinna.
Rond II Ingvar spelar samma attack som Petter använde i det ovan kommenterade semifinalpartiet. Men, här ändrade Stefan 32. 33-33 är ett intressant drag. 34-34 tar en viktig punkt, men svart ser ut att kunna få gynnsamma utvecklingsmöjligheter nere till höger. Efter 47-47 och även efter 51-51 ser det ganska starkt ut för svart, men vit kan sluta igen positionen och partiet går mot remi. Men, vad händer ... efter nästan fem timmars spel sätter Ingvar i fel skärningspunkt och Stefan har två fyror till vinst! En mycket snöplig avslutning på ett långt och mycket intressant parti.
Rond III I det här läget var naturligtvis Ingvar tvungen att försöka vinna, till att börja med det tredje partiet. Han valde I9, vilken numera anses stark efter att Nakamura-draget 13-13 på senare tid blivit accepterat som ett mycket starkt attackdrag av flera spelare i världstoppen. T o m 13-13 följer partiet ett standardmönster. 14-14 är spelad av Hasegawa i samma meijinfinal 1992 som nämndes vid första finalpartiet. Även här vann Nakamura ganska lätt efter 15-15, 16-17 och 17-16. Ingvar försöker med att ta Nakamuras p. 17, 16-16 och Stefan svarar med 17-17. Punkt 18 är mycket viktig, men det räcker inte. Vit blir för passiv och nederdelen kan bindas ihop med övre delen av brädet. Analyser efteråt har visat att den här kombinationen 14 och 16 knappast är lösningen på vits försvarsproblem i den här I9-positionen. Återstår att se om någon framöver kan hitta något som kan anses bra eller åtminstone godtagbart för vit.
Partisamlingen Svenska Cupen 1995, kan beställas från förbundet för 20:-, se materialsidorna längst bak i tidningen.
