Vid RIF-mötet i St. Petersburg i augusti -97 beslutades att det 2:a Lag-VM i Renju skulle förläggas i Armenien och spelas i september 1998. Beslutet var inte enigt vid mötet i General Assembly och vissa menade att armenierna inte skulle vara kapabla att genomföra en sådan tävling och att förhållandena i landet var osäkra. Från svenskarnas sida tyckte vi att det skulle bli spännande att äntligen få besöka våra armeniska vänner även om vi oroade oss för att alla renjuländer kanske inte skulle vilja eller kunna åka dit.

Vi svenskar började planera för resan till Lag-VM redan i mars. Vi hade förstås velat sända våra allra starkaste spelare för att om möjligt förbättra resultatet från det 1:a Lag-VM (4:a). Men det visade sig att flera av dom på pappret starkaste svenskarna inte kunde åka. Det svenska laget kom därför att bestå av Stefan Karlsson, Anders Bertilsson, Peter Jonsson och Bengt Asplund.

Ett par veckor före resan visste vi att varken kineser, letter eller ester skulle komma att åka, men alla uppgifter tydde på att både japaner och ryssar (ev. med 2 lag) skulle åka till Lag-VM. MEN, en vecka före resan, just efter att vi har betalat våra biljetter får vi meddelande om att japanerna inte kan åka då dom inte lyckats få visa. Ryssarna backar då också ur, även på grund av den stora ekonomiska krisen i hemlandet. Vi ställs inför faktum att det inte blir något Lag-VM utan de bästa renjuländerna, och RIF beslutar snabbt att skjuta upp tävlingen. Det är dock för sent för oss att avbeställa resan och vi beslutar oss gemensamt för att ändå åka. Vi har ju trots allt sett fram emot det här äventyret en längre tid och det ska bli intressant att möta en massa armeniska renjuspelare och turista i det historiskt intressanta Armenien.

Vi reste till Jerevan med flyg via Moskva där vi övernattade på ett billigt men OK hotell vid flygplatsen. Resan gick mycket bra och Aeroflot höll mycket högre klass än väntat. I Jerevan väntade ett trevligt varmt armeniskt mottagande den 9 september. Vi visste att Armenien var ett fattigt land, men ändå verkade standarden vara bättre än väntat. Vi hade nästan väntat oss horder av tiggare, men dessbättre såg vi inget sånt alls. Hotellet var mycket bra och beläget mitt i stadens centrum vid Republic Square. Hotellet hade dygnet runt service med restauranger, disktotek och även e-mail service för Stefan (som ju spelade i E-mail-VM). Temperaturen var härliga +25-30 grader utomhus på dagarna och cirka +18-25 på kvällarna. Vi hade inga problem med att finna vanliga restauranger och pubar längs gatorna. Det fanns även pizza och hamburgare.

Det beslutas att det ska spelas en 4 ronders lagtävling på 2 dagar. Därefter följer en 4 dagars monradtävling på 7 ronder och en liten blixttävling som avslutning. På vårt hotell spelas samtidigt Ungdoms-EM i schack där Sverige representeras av en flicka från Malmö och hennes tränare. 1:a ronden i lagtävlingen startar och man har beslutat att vi spelar i hotellobbyn där vi bor. På så sätt hoppas vi på en del intresserade åskådare till spelet. Stefan och Anders vinner sina partier i de 2 första ronderna medan Peter och Bengt förlorar. Stefan kämpade till sig en vinst mot Stepanyan efter ett jämt I9-parti. Vi befarar att armenierna ska sätta in den starke Grigoryan den andra dagen, men det blir istället Dumanyan som ersätter Gevorkyan. Inför sista ronden är både Stefan och Albert Poghosyan obesegrade. Bengt har 3 förluster och är både missnöjd med spelet, samtidigt som han lider av en besvärande huvudvärk.

Poghosyan bjuder på middag den 10:e på en restaurang och kanske påverkar det myckna ätandet av god mat spelet. Mellan ronderna den 11:e till exempel avåts en 3-rätters lunch + glass på traditionella armeniska matställen. I sista ronden möter Bengt Alexej Kobzev. Det blir ett parti i D11 med en variant som just beskrivits i Fem-I-Rad och som Bengt vet är vinst eftersom Kobzev går i den uttänkta fällan, MEN Bengt gör en jättemiss och tappar även detta parti. Manukyan spelar, för tredje gången, den ovanliga "D-femman" i D11 mot Anders, vilket ska vara teoretisk förlust. Men Anders har tillsammans med laget preparerat för detta och Anders lyckas finna vinst i partiet. Men, Stefan får en mycket svår position i D3 som vit mot Poghosyan. När två partier återstår i landskampen är ställningen rafflande 7-7. Stepanyan kommer i en oerhörd tidsbrist mot Peter, som är rutinerad i sådana fall, och han lyckas lura Stepanyan och vinner. Samtidigt reder Stefan upp en ställning med hotande förlust mot Poghosyan och det blir en avslutning med tidsbrist för båda spelarna, men Albert är oerhört stark i blixtspel och kläppen på Stefans klocka faller först. Lagtävlingen slutar således 8-8, och dom flesta var nöjda (utom Bengt).

Den 12:e ägnades åt sightseeing med en bussresa upp till Garni, en sista kvarvarande byggnad i hellenistisk stil från cirka 200-300 f. Kr. med armeniska ornament. Vi fortsatte sedan till Geghard, en gammal 1200-talskyrka inbyggd i berget. Vi blir spontant inbjudna av en samling människor som håller "en fest till Guds ära" i en klippskreva. Vi blir där bjudna på mat, dryck och dans. Den 13:e var också tänkt för sightseeing men buss saknades. Istället tog vi en tur runt de stora marknader som finns i Jerevan och inhandlade souvenirer. På kvällen samlas vi vid ett café vid Operan utomhus, och får så småningom vara med om en utomhuskonsert (rock) där.

På högsta våningen i hotellet finns ett museum med utställning av miniatyravbildningar av de mest kända bevarade historiska byggnadsverken i Armenien. Det beslutas att vi ska spela monradtävlingen i denna fina lokal. Man får säga att armenierna efter förhållandet med uteblivna sponsorer på grund av det uppskjutna Lag-VM:et och en viss ovana att arrangera en internationell tävling ändå lyckas ordna det hela på ett tillfredsställande sätt. Man kan dock skönja att en av orsakerna till misslyckandet med Lag-VM kan vara de olika kulturerna och olika sätt att kommunicera och organisera. I tävlingen revanscherar sig Bengt för det dåliga spelet innan i lagtävlingen och leder tävlingen efter 4 ronder, efter vinster mot Stefan, Poghosyan och Stepanyan.

Den 15:e åker vi till en skola för att se på hur renju- och schackundervisning går till. Vi närvarar också på en matematiklektion och blir imponerade av hur duktiga dom armeniska barnen är. Nivån på undervisningen ligger betydligt högre än hemma i Sverige. Därefter är vi nyfikna på att åka till den stora sjön Sevan för att svalka av oss i värmen och når dit efter en serie bussbyten, plus även taxi. Vi besteg också ett berg på en udde vid sjön med en gammal kyrka på toppen, som höll på att renoveras. Utsikten var mycket vacker över sjön och det bergiga armeniska landskapet. På vägen tillbaka beställde vi och tog med oss fisk från en restaurang vid sjön. Det smakade mycket gott och utflykten fullbordades med en bussresa och trevligt sällskap med resenärer från Tbilisi på väg mot Jerevan. På kvällen besökte vi Echmiadzin, Erebuni och avslutade med ett café där vi smakade på armeniska godsaker och berättade roliga (?) historier från våra olika kulturer, svenska Norgehistorier och armeniska Araban-historier. Kanske var det roligt, men Bengt som förtvivlat försökte översätta fattade aldrig poängen med historierna. Lite jobbigt tyckte han.

De sista ronderna i monradturneringen spelades den 16:e. Bengt förlorar än en gång mot Manukyan trots vinstställning. Stefan och Albert ångar dock på och det börjar luta mot en final dem emellan i den sista ronden. Men på något konstigt sätt möts dom inte i tävlingen trots att dom tillsammans leder tävlingen inför sista ronden. Lottningssystemet var alltför komplicerat för att vi skulle förstå det, och då Bengt, som i händelse av vinst mot Peter kunde vunnit, istället förlorar, så vinner Albert Poghosyan tävlingen, då både han och Stefan Karlsson vinner mot sina respektive motståndare, på bäst kvalitetspoäng. Alla svenskarna är dock nöjda med tävlingen och sina placeringar, Stefan 2:a, Peter 3:a, Bengt 4:a och Anders 5:a bland de totalt 26 deltagarna.

Ingen av oss ångrade på något sätt att vi ändå beslutade oss för att åka hit. Tvärtom! Armenierna är ett mycket vänligt och stillsamt folk, stolta över sin kultur och sitt ursprung, och deras gästfrihet var helt överväldigande. Efter den vänskapliga lilla blixttävlingen blev det högtidlig avslutning med tal och prisutdelningar. Det kändes som att tiden var för knapp för allt som vi skulle vilja göra, ställen som vi ville besöka med mera. Redan på natten efter sista kvällen var det dags för oss att flyga hemåt igen. Albert bjuder dock hem oss till sin bostad. Trots knappa förhållanden har han och hans fru bjudit oss på en massa armeniska läckerheter och vi skålar alla för fler tillfällen att mötas i detta gästfria land. Vi var förstås trötta när vi så småningom kom hem till det kyliga regniga Norden. Kombinationen renju, sol och värme hade givit mersmak.