Renjuvärlden har sorg. En stor renjuprofil, Nikolaj "Nick" Mikhailov från Uzbekistan avled på sjukhus i Moskva den 5:e juli 1995 i sviterna av hjärnhinneinflammation. Nick ägnade mer än tio år av sitt liv åt renju. Hans största meriter var 5:e plats och bästa ickejapan i de 1:a Världsmästerskapen i Kyoto, Japan 1989, 9:e plats i Arjeplog-VM 1993 och segrare i de senaste Öppna Ryska Mästerskapen 1995.
Han växte upp i Uzbekistans huvudstad Tasjkent, men de 1,5 senaste åren bodde han i Moskva. De senaste månaderna hade han börjat ett nytt arbete, som försäljare av CD-rom-skivor. Nick skulle ha fyllt 30 år den 5:e augusti 1995. Han efterlämnar fru och två barn.
Begravningen hölls i Moskva lördagen den 8:e juli med bland andra ca 20 ryska renjuspelare närvarande.
Det måste ha varit vid lagtävlingen i Vladimir i oktober 1988 som jag första gången träffade Nick. Han spelade för laget "East". Märkligt nog har jag inga minnen av Nick från det här tillfället. Det kan jag absolut inte säga om våra senare möten, då Nick varit en minst sagt frisk fläkt på de internationella tävlingarna. Alltid utåtriktad och charmfull hade Nick en speciell förmåga att kunna höja stämningen kring tävlingarna. Han var en sympatisk person och alltid glad. Hans härliga humor och trevliga sätt gjorde honom mycket omtyckt bland alla renjuspelare.
Kanske har vi svenskar som haft förmånen att delta i samma tävlingar som Nick haft en alldeles speciell relation till honom. Nick's engelska ordförråd bestod inte av många ord, men det har inte hindrat honom från att att kommunicera med oss. Med gestikulerande armar, en förvånande lättsamhet och alltid nära till skratt har han gjort sig förstådd.
Vid renjubrädan hade Nick utvecklat en alldeles egen spelstil. Ofta har han spelat nya drag med stor finess både som vit och svart. Renjuteoretiskt är det väl kanske framförallt hans olika svarta ryck i öppning I11 som man i första hand tänker på, men även många andra varianter spelade av Nick kommer att bli ihågkomna långt in i renjuvärldens framtid. Just när det gäller skapandet av "nya drag" var Nick en av de främsta.
Under de 4:e VM-tävlingarna i Tallinn 28/7-5/8 1995 hölls fina minnesstunder. Det var med stor sorg vi konstaterade att Nick lämnat oss före sin 30-årsdag. Han hade så mycket mer att ge, inte minst vid renjubrädan. Han stod på toppen av sin renjukarriär, efter segern i Öppna Ryska Mästerskapen i mars 1995, och hade just påbörjat sina förberedelser till sitt 3:e VM när han insjuknade.
Sista tävlingen som jag fick äran att spela med honom var just Öppna Ryska Mästerskapen i Elets 5-12 mars 1995. Han spelade som vanligt vågat, men med stor eftertanke. Han var stark, han fullkomligen lyste av självförtroende, han var i en klass för sig i den här tävlingen. En kväll i ett hotellrum samtalade jag med Nick, med Pavel Salnikov som tolk. Nick berättade om ett renjuparti som han ansåg var det bästa som han någonsin spelat. Han skrev upp det i min diagrambok. Partiet visas nedan:
N. Mikhailov är svart och V.Filinov vit.
När jag och S:t Petersburgspelarna lämnade hotellet efter den sista ronden den 12:e mars var det Nick som stod kvar längst på hotellbalkongen och vinkade oss farväl. När vi hade gått en kort bit vände jag mig om och vinkade, han stod fortfarande kvar med sin glada uppsyn. Det var sista gången jag såg Nick i livet.
I det här ögonblicket känner vi en sorg och saknad som är mycket tung och svår. Nick efterlämnar en lucka som är mycket svår att fylla, dels hans idéer på renjubrädan men också hans smittsamt trevliga sätt
att vara utanför brädan. Det bästa vi nu kan göra för att hedra minnet av Nick är att följa hans uppmaning som avslutade hans sista intervju från maj 1995: "Play more renju" ur Renju World nr 19.
Samtidigt som sorgen känns tung så fylls jag av glädje när jag tänker på allt som Nick har givit oss. Alla fina och intressanta partier, hans gladlynthet, hans sätt att bemöta andra människor och hans förmåga att förhöja stämningen bland vänner är saker som vi kan minnas med stor glädje. Det är lätt att hålla Nikolaj Mikhailov i ett ljust och fint minne.
Stefan Karlsson