Det andra lag-VM gick av stapeln i Tallinn 1-5 maj 2000. Egentligen skulle det ha varit det tredje lag-VM, men eftersom det 1998 bara kom två lag (Sverige och Armenien) till Jerevan i Armenien i oktober 1998 fick tävlingen aldrig status som Lag-VM. Det första lag-VM spelades i S:t Petersburg i maj 1996. Den gången vann Ryssland före Estland och på tredje plats Lettland som besegrade Sverige i match om tredje pris.

I kraft av regerande mästare hade Ryssland rätt att ställa upp med två lag. Likaså hade Estland som värdnation två lag med. Utöver dessa deltog tre länder, Japan, Ukraina och Sverige. Vi hade med oss två spelare som spelat lag-VM tidigare, jag själv och Rickard Johannesson. Dessutom spelade Joachim Gaulitz och Tord Andersson. Vi visste att vi hade god chans att förbättra resultatet från 1996 och hade även förhoppningar VM-guld. Om allt stämde skulle det inte vara helt omöjligt. Vi förstod på förhand att det i första hand handlade om tre starka motståndarlag:

Ryssland I (I. Sinyov, A. Klimashin, V. Sushkov, P. Salnikov, M. Kojin)

Ryssland II (V. Kareyev, S. Peskov, P. Makarov, P. Ses)

Japan (K. Hasegawa, H. Nara, Y. Hayakawa, H. Sakamoto)

Alla tre med mycket starka spelare. Avståndet till övriga lag kändes stort. Estland utan Ando Meritee (regerande världsmästaren som bor i Taiwan för tillfället) har knappast något med toppstriden att göra. Inte heller Ukraina som dessutom kom med desarmerat lag, endast Poddubny and Nazarov.

Tävlingen började med gruppspel, partipoäng räknades:

Grupp A

Grupp B

Vi spelade jämnt mot Ryssland I, 4-4, och var nöjda med lagets insats så här långt. Framförallt hade Rickard 2 riktigt snabba sköna vinstpartier mot Klimashin. Det ena som vit i D11 och det andra som svart i D8. Kändes väldigt bra. Jag hade haft det lite motigare på bord I. Vann dock det första partiet, antagligen mest på kampanda mot Kojin efter en riktigt långdragen historia i D11 där jag spelade vit. Förlorade relativt snabbt det andra i D3 mot Sinyov. Jocke fick i det första partiet samma variant i D11 mot sig som jag fick. Hans motståndare Sushkov hittade en antagligen aningen bättre väg än Kojin och Sushkov vann partiet. Jocke kontrade med en vinst som svart i D8. Tord hade en tung öppning av lag-VM, med förlust som svart mot Salnikov i D3 och som vit mot Kojin i D11. Resultaten var ungefär enligt planerna. Estland I tog en enda poäng mot Ryssland 1 och ett par fler poäng mot oss, men det räckte förstås inte till semifinal. Eftersom vi inte lyckades vinna vår grupp väntade gruppsegraren från grupp A, Japan, i semifinal. Två matcher, dvs totalt 8 partier, skulle spelas.

Ryssland I fick det inte fullt så enkelt mot Ryssland II i den andra semifinalen som man kanske hade räknat med. Kojin förlorade två partier, vilket skakade om lite. Till slut stod man dock som segrare, 5-3, mycket tack vara Sushkov som säkert spelade 2-0 mot Makarov. Vår semifinal började förfärligt med våra ögon sett. Tords parti såg till en början väldigt bra ut, svart i I11 med starkaste femman! Men, partiet blev långt och längsta strået drog Sakamoto. Rickard förlorade en märklig variant i D11 som svart mot Nara. Den här varianten hade vi andra analyserat före lag-VM och visste att Rickard hade haft vinst i ett tidigt läge. Oj, vad vi grämde oss över att Rickard inte fått veta…! Jag och Jocke var prel. svarta och fick båda spela vit i D11. Vi hamnade i positioner där det är mycket svårt att vinna som vit och fick inrikta oss på remier, vilket vi klarade. Dvs, underläge 1-3 efter första matchen.

I andra matchen mot Japan hände något mycket märkligt. Nara tillåter att samma variant spelas upp igen!!! Vi har naturligtvis tittat på varianten på lunchen - Rickard tackar och tar emot förstås, och vinner på en gång. Tord får en drömposition i I10, och vinner som svart nästan lika snabbt som Rickard. Det står 3-3 och det känns verkligen att det är vi som har flytet. Både jag och Jocke stärks av lagkamraternas snabba vinster. Jocke spelar vit mot Hayakawa i D3 och har en skarp position med möjligheter medan jag sitter som svart i D11 mot Hasegawa och har mer karaktären av försvarsläge när Hasegawa som vit försöker bygga upp farligheter. I det här läget har vi inte råd att jag förlorar eftersom Japan vid 4-4 i så fall vinner pga resultat på förstabordet. Jag var helt inställd på att försöka upprepa remin från föregående parti. Jocke får ganska snart till ett mycket vasst läge som leder till vinst och spänningen är nu olidlig över vad som ska hända i mitt och Hasegawas parti. Grabbarna (Rickard, Jocke och Tord) klarar inte av att vara kvar i spellokalen, utan går iväg och sätter sig på vårt stamställe "Tinas Pizza". Själv känner jag mig lite lugnare. Det är på något sätt lättare att spela själv än att stå vid sidan om i ett sånt här läge. Dessutom räcker det nu för mig att spela remi för att vi ska nå finalen. Hasegawa måste vinna.

Han spelar skarpt. På gränsen till vad som går. Efter drag 36 kan jag börja fundera över att bli aktiv på min sida. Efter en stunds räknande ser jag att jag kan komma vidare på ett sätt som knappast kan ha varit Hasegawas avsikt. 37 verkar vara rätt val. Jag räknade med hans 38-38, det verkade mest rimligt. 39-39 känns i tanken naturlig, men jag hade först svårt att se fortsättningen. Efter en stund upptäckte jag att p.41 verkade vara lösningen på problemen och vågade därför placera 39-39. Ytterligare en stund och några hot senare gav Hasegawa upp. Vilken känsla…tankarna från Peking (där jag blev VM-trea förra året) infann sig lite grann… Efter en stund kom mina lagkamrater tillbaka från sitt tillhåll. När de såg mitt ansikte lyste de upp och glädjeyran var i full gång. J

Men….det var en match kvar som vi var tvungna att mobilisera styrka för, finalen mot Ryssland 1. Första ronden blev tung. Jag och Rickard hamnade i varianter liknande partier vi spelade tidigare mot ryssarna i gruppspelet. Jag förlorade snabbt som vit i D11 och Rickard fick ett jobbigt parti som svart i D8. Klimashin hade lärt sin läxa och vann som vit. Jocke spelade en säker förlust i D11, visste vi förstås inte då, och förlorade också snabbt. Enda ljusglimten i första ronden var Tord som ganska enkelt lyckades besegra Salnikov i D3. Efter första ronden låg vi alltså under med 3-1. Vår poäng var dessutom tagen på 4:e-bordet. Vårt läge inför rond 2 var därmed ännu sämre än i semifinalen mot Japan. Vi kände oss nog lite till mans redan som silvermedaljörer, även om vi försökte intala oss att det fanns ett hopp om mer än så.

Vi gjorde ett försök. Tord satte upp D8 och lät Kojin behålla den skarpa femman. Rickard spelade som vit upp en variant i I11 mot Klimashin. Jag tog svart i D8 mot Siniov och Jocke likaså mot Sushkov. Hoppet fanns kvar, men efter en kort stund visade det sig att varken taktiken i Tords eller Rickards parti höll. De föll relativt fort och därmed var Ryssland världsmästare för andra gången i rad. Finalresultatet skrevs slutligen till 7-1. Ryssland var turneringens klart bästa lag. Japan hade ett ganska starkt lag på plats, men inte tillräckligt starkt manskap för att kunna mäta sig med Ryssland I. Framförallt tycker jag Japan saknar känslan för taktiska drag när det väl gäller. Ett bra exempel på det är vår semifinal mot dem. Ett tankeexperiment: Hade Nara och Hasegawa spelat remi mot Rickard och mig hade de gått till final. Istället väljer Nara att omedelbart gå in i något skarpt som han nyss spelat mot samma motståndare. Lite svårförståeligt…

Det kändes tungt efter finalen. Kändes inte riktigt som vi kunde ge Ryssland en match när det väl gällde. Vi hade ju 4-4 i gruppspelet. Så här i efterhand anser jag att Ryssland hade en växel till som vi inte hade. De lärde sig av partierna i gruppspelet, förfinade varianterna och segrade för att vi inte hade något nytt att komma med. Vi försökte ungefär med samma spel som i gruppspelet och det höll inte. Slutställning:

1. Ryssland I
2. Sverige
3. Japan
4. Ryssland II
5. Estland I
6. Estland II
7. Ukraina

På färjan hem hade vi nästan glömt finalförlusten och koncentrerade oss på att fira Lag-VM-silvret. Vi satt i baren med våra silvermedaljer på brösten och tog några bloss på silver-cigarren. Jo, vi kom ändå tvåa, inte så illa!