(Översatt från engelska till svenska av Björn Wallgren.)

Låt oss diskutera några mycket viktiga frågor som berör renju i framtiden.

Det är verkligen svårt att uttrycka alla mina känslor och tankar om det, så artikeln kommer inte att vara skriven på ett bästa sätt.

Vi måste medge att det har gjorts stora framsteg inom renju under de senaste 10-15 åren. Spelet har vuxit upp, inte minst med nuvarande regler. Och det är tack vare hundratals aktiva renjuspelare som analyserar öppningsvarianter varje dag. Men allt har sina begränsningar. Antalet spelbara öppningsvarianter minskar för varje dag. Då och då hittar någon vinst i en position som dittills betraktats som oklar. Renju brukade vara ett spel som krävde kreativitet, nu har det blivit ett spel som kräver kunskaper, mest om öppningsteori. Du blir en bra spelare enbart om du lär dig all öppningsteori. I annat fall blir du slagen även om du har talang och gillar kreativt spel med många kombinationer. Då spelet har blivit så teoretiskt, är det inte lika roligt längre, folk har inte lika mycket nöje av det som för 5-6 år sedan. I allmänhet vill inte människor spela ett spel eller deltaga i en idrottstävling om de vet slutresultatet i förväg. Endast om de inte känner till slutet, kan de bevisa sin skicklighet eller kreativitet. I annat fall är det meningslöst.

Frågan är - Vad förväntar vi oss av renju? Vi måste göra ett vägval - kreativitet eller teoretiska kunskaper. Många spelare anser redan att renju har blivit ett för "teoretiskt" spel. Men det är verkligen inte något de önskar. De vill fortfarande glädjas åt kreativt spel. Men det blir mindre och mindre möjligheter att pröva något nytt och ovanligt eftersom det oftast leder till förlust.

För några år sedan kom de första tecknen på att renjureglerna inte var helt tillfredsställande. Statistik från turneringar visade att bara ett fåtal öppningar spelades - mest I10, I11, ibland I12, I1, I9, I8. Men även några av dessa öppningar borde inte spelas då teoretiska undersökningar har bevisat att de är för starka för svart (kanske svart vinst till 95%). Sådana öppningar är I10, I12, I9 ,I8. Och renjuspelare på hög nivå vet det. Det är därför man inte längre ser dem spela dessa öppningar i seriösa tävlingar. Så kvar blev I11, I1, I5. Men vi vet också hur läget är där. Vit vinner vanligen i I5 och I1, medan I11 ger remi. Dessa slutsatser gäller naturligtvis under förutsättning att starka spelare spelar (de grundar sig på min erfarenhet och turneringsstatistik).

Det finns också direkta öppningar, men tidigare behövde man inte lära sig så mycket om dem. Spelare nummer 2 satte alltid drag 2 diagonalt och visste att om 3:e-draget innebar något annat än I11 så skulle motståndaren få stora problem. Och om man var spelare nummer 1 kunde man alltid sätta upp den enda direkta öppning man kände till. En renjuspelare behövde kunna 13 indirekta och 1 direkt öppning. Detta var en hemsk tid. Så man började tänka över alternativ...

I augusti 1996 ändrades öppningreglerna. Enligt det nya, som hämtades från Japan, var enda skillnaden att spelare nummer 1 också gjorde drag 2 (vit sten) istället för spelare nummer 2. Nu måste alla vara beredda att spela vilken som helst av 26 öppningar. Detta var verkligen glädjande för spelare som föredrar kreativt spel. Tävlingsstatistiken ändrades - svart spelare vann inte så många partier som förr. Allting verkade vara i balans. Men inte så länge...

Aktiva renjuspelare riktade omedelbart sina "hungriga blickar" (jag själv också förstås) mot de direkta öppningarna då de redan hade analyserat allt i de indirekta. Idag närmar sig de direkta öppningarna snabbt samma läge som de indirekta. Öppningarna D1, D2, D4, D5, D6, D7, D10, D12, D13 är redan ospelbara. Svart vinst i D11 är att betrakta som ett mirakel även om det händer ibland. D9 delar samma öde som I11. Just nu ger D3 och D8 möjligheter för båda sidor. Men oroa er inte, snart ska vi bringa klarhet där också. Något vågat skulle jag vilja påstå att endast I11, D3, D8, D9 är spelbara. (Kanske har jag fel om D11). Bara 4 av 26! Och även i dessa öppningar är utrymmet för kreativitet begränsat.

Enligt min mening var regeländringen 1996 endast en tillfällig lösning. Men den var definitivt nödvändig för att visa folk möjligheterna med nya regler. Den kan betraktas som en mellanlandning på resan mot verkligt nya regler. Jag påstår att vi måste ändra reglerna i framtiden. Nuvarande regler kan hålla i 3-5 år och efter det kommer många spelare att förlora intresset, eftersom de inte får den behållning de önskar.

Kanske är det redan dags att börja tänka på de nya öppningsreglerna. Det är svårt att ens föreslå något då man vet vilket motstånd det kommer att väcka hos många.

Det finns många enkla regeländringar som kan göra renju till det spel vi vill ha - så att vi kan börja använda våra hjärnor vid brädet igen.

Mitt förslag till framtida regler: Allt förblir som nu, med undantag av att de tre första dragen inte ska ha några begränsningar, de ska kunna sättas var som helst på brädet. Möjligheten att byta färg ska naturligtvis vara kvar. En bra sak är att man inte längre behöver sätta två 5:e-drag, eftersom de nya reglerna kommer att ge positioner som skiljer sig för mycket från dagens. Regeln om alternativa 5:e-drag var en följd av regeln att svart sätter första draget i mitten. Enligt mina nya regler kan svart börja var som helst. Resultatet blir - en mängd intressanta ställningar som verkligen kräver att båda spelarna anstränger sina hjärnor. Betydelsen av teori blir minimal. Även om man vill undersöka allting som man gjorde förr blir det för komplicerat - istället för 26 öppningar blir det tusentals. Jag och några andra har prövat dessa öppningsregler vid ett flertal tillfällen. Den första blixtturneringen med dem spelades i Karepa i augusti 1996. Jag tycker det var ganska lyckat och hoppas vi kan göra om det i Karepa i år.

Många kommer att göra motstånd, oavsett vilka nya regler som införs. Det finns så många som har lärt sig så mycket teori genom åren och de vill använda det mot andra spelare och få utdelning på den tid de lagt ner. Det skulle vara en stor uppoffring att kasta bort all existerande kunskap och återgå till hjärnarbete. I stort blir alla renjuböcker, databaser värdelösa. Mer exakt - de blir bara en liten del av den nya renjuteorin. Så, helt naturligt, kan man också förvänta sig motstånd från dem som gör böcker och databaser. En annan sak: det är en gammal tradition att svart sätter första draget i mitten, och alla traditionsälskare är rädda för att ändra på detta. Men jag måste påminna om att första draget spelades i mitten redan när spelet var mycket ungt, utan öppningsregler. Så det var uppenbart att svart för att få bästa spel satte i mitten. Då visste ingen att det utan restriktioner alltid är svart vinst, särskilt om man sätter första draget i mitten. Vi vet det nu och vi söker efter kvalitet och balans i spelet, så av vilken anledning ska man följa den gamla traditionen?

Det är verkligen svårt att förklara allt detta på en gång. Jag måste vänta och se vad andra säger om det här. Sedan kan jag fortsätta och argumentera. Jag vill verkligen höra andras åsikter - både anhängare och motståndare.

En så stor förändring kräver emellertid många undersökningar, testtävlingar och matcher för att utröna effekten. Det kan ta flera år. Det kan också bli så att det aldrig blir någon förändring av reglerna och det trista livet går vidare. Låt oss se...

(Översatt från ryska till engelska av Ando Meritee och från engelska till svenska av Björn Wallgren. Meritee: "Jag ber om ursäkt ifall det är några felaktigheter i översättningen.")

Jag instämmer med huvudlinjerna i Meritees idéer och vill bara diskutera några detaljer. Mest tvivelaktigt är förslaget att ändra regeln om alternativa 5:e drag. Tesen "ju enklare regler desto bättre" kan inte rättfärdigas eftersom det är omöjligt att erhålla både enkelhet och komplexitet samtidigt. Jag noterar att man, för att vara helt konsekvent, tillsammans med regeln om alternativa 5:e drag också måste ändra regeln om förbjudna drag. Att ändra regeln om alternativa 5:e drag kommer att omöjliggöra ett stort antal väsentliga ställningar. Det är till exempel från de 26 tillåtna öppningarna många fler spelbara varianter med två 5:e-drag än med ett. Jag är inte övertygad om att läget förändras då man kan sätta de tre första dragen fritt (utan restriktioner). Faktum är att denna punkt mest kommer att drabba de renjuspelare som förlorar möjligheten att ens få spela en känd position då de själva sätter upp. Jag kommer med ett (enligt min åsikt) mer harmoniskt förslag: Spelare nummer 1 sätter de tre första dragen var som helst på brädet och anger sedan hur många alternativa 5:e drag som ska sättas - ett eller två. Detta tillvägagångssätt gör det möjligt att att behålla all hittillsvarande teori och kombinera den med ett stort antal nya positioner. Man kan gå ännu längre, och tillåta angivande av 3, 4, 5, etc. alternativa 5:e drag, vilket även skulle göra det möjligt att sätta upp de öppningar som har ansetts för starka för svart. Men det tror jag skulle vara för revolutionerande.

En annan svaghet med de föreslagna reglerna (och även de nuvarande) är att det för spelare nummer 1 fortfarande är tillräckligt att kunna en öppning. Enligt nuvarande och föreslagna regler, är det tillräckligt att lära sig att inte förlora med någon färg i till exempel D3 och spela det mot vem som helst av de starkaste spelarna. Dessutom blir läget ännu mer komplicerat. I hemanalyserna kommer spelarna att gräva djupt i olika exotiska varianter och det är fullt möjligt att man kommer att finna öppningar där det blir balans efter en lång serie av tvångsdrag vilka är omöjliga att räkna ut vid brädet. När man sätter upp en sådan öppning, vet man allt om den och segern är i praktiken klar på förhand. Hur kommer man till rätta med detta? Vi måste tänka efter noga här. Man kan till exempel föreslå följande procedur. Spelare nummer 1 sätter upp öppningen. Den andre väljer färg. Men om spelare nummer 2 har problem att välja färg eller tror att spelare nummer 1 har studerat denna öppning för mycket, ska denne kunna vägra att spela öppningen och istället sätta upp öppning själv. Nu måste spelare nummer 1 antingen välja färg eller sätta upp en öppning (naturligtvis inte samma som förut). Och så vidare. Man kan lägga till en övre gräns för antalet föreslagna öppningar. Men å andra sidan kan man också hålla det obegränsat. Enligt denna regel måste man med vilken färg man än spelar vara redo för vilken öppning som helst. Jag förespråkar naturligtvis inte denna procedur, det är bara en av flera möjligheter. Om någon kommer på något bättre, var snäll och berätta om det.

(Översatt från ryska till engelska av Ando Meritee och från engelska till svenska av Björn Wallgren. Meritee: "Jag ber om ursäkt ifall det är några felaktigheter i översättningen.")

Vissa saker slog mig när jag läste om reglerna som Ando har föreslagit. För att vara mer exakt, samma regler som jag tänkte på för två år sedan. Man måste peka på tre saker.

För det första. Tveklös fördel med dessa regler - antalet spelbara varianter växer enormt. Dessa varianter kan indelas i tre grupper. Första gruppen - "de centrala öppningarna" (I1, I5, D3), där det möjligen är jämnt spel utan alternativa 5:e drag (inkluderande varianter med 3:e draget utanför 5x5 zonen). Den andra gruppen - "de flyttade öppningarna", där samma vinster inte följer beroende på förflyttning i förhållande till den teoretiska ställningen. Och slutligen, den tredje och mest intressanta gruppen - "kantöppningarna", där chanserna för båda sidor utjämnas beroende på utplacerandet av tre stenar med hänsyn till brädets kanter. Från denna första synpunkt följer en annan. Är det en fördel eller en nackdel - det behöver diskuteras. Med borttagandet av regeln om alternativa 5:e drag kommer inflytandet av den nuvarande teorin att minska radikalt. Dessutom verkar det mycket svårt, nästan omöjligt, att skapa ny teori på grund av den enorma tillväxten i tredragsstrukturen. Från de två första synpunkterna följer den tredje. Den största nackdelen med dessa regler är den stora fördelen för den spelare som sätter upp öppningen, då denne har stora möjligheter att beräkna alla möjliga händelseförlopp i förväg, men för spelaren som ska välja färg kommer nästan alla varianter att verka som okänd terräng. Dock tror jag att en sådan obalans kan utjämnas med olika tilldelning av betänketid åt spelarna: spelare nummer 2 kan få 1½-2 gånger mer tid för att bättre kunna orientera sig i ställningen.

Jag känner också till att A. Mikhailov har en idé om öppningsreglerna som är mycket mer radikal: de 5 första dragen kan sättas fritt, möjlighet till färgbyte. (Som han uttrycker det, dessa regler håller i 100 år!) Denna regel skulle förresten, bland alla radikala möjligheter, inkludera all nuvarande teori. Jag föreställer mig att nuvarande teori inte uttömmer sig själv förrän om 4-5 år. Och då kan vi få en lyckosam lösning: Spelare nummer 1 sätter en svart sten i mitten, en till svart och vit fritt någonstans, den andre spelaren kan byta färg, sedan måste svart spelare erbjuda två alternativa 5:e drag. Förr eller senare blir regeln med fri placering av de tre första stenarna ofrånkomlig, men vi måste närma oss detta försiktigt, steg för steg.

(Översatt från engelska till svenska av Björn Wallgren.)

Det är mycket trevligt att någon verkligen bryr sig om framtiden för vårt spel. Och av Andos artikel fick jag en verklig känsla att han bekymrar sig för vårt spel. Det är mycket bra, fastän mina åsikter är ganska olika Andos...

Jag håller med om att frågan är - vad förväntar vi oss av renju? Ando erbjuder ett val mellan "kreativitet" och "teoretiska kunskaper". OK, låt oss analysera dagens situation eller "de teoretiska kunskapernas situation". Ibland, särskilt före 1996 års regeländring, tyckte jag också att vi hade stora problem, men idag är läget ett annat. Och det kommer definitivt att vara så 4-5 år till. Tankar att inget är spelbart och att allt är känt dyker vanligtvis upp efter mycket hemanalyserande, men i verkliga livet, till och med ofta i de mest uppenbara lägen, hittar vi inte de rätta lösningarna. Världens starkaste spelare förlorar i vunna ställningar etc. Jag menar att vårt spel är en sport, där det till och med efter 2-3 års analyserande finns utrymme för oklarheter, särskilt i närspel. Riktigt stora problem föreställer jag mig bara för korrespondens- (eller e-mail) tävlingar.

Ando har rätt i att vi efter ett par år kommer att ha en situation där spelare nummer 1 kommer att ha stora problem. Men titta på dagens schack! Jag tycker det är ett ganska balanserat och seriöst spel med en massa teori, historia, pengar etc. Och i dagens schack måste i 80-90% av partierna svart spelare försvara sig hårt och har vanligtvis inte den minsta möjlighet att göra ett enda aktivt drag under partiet! Och minsta misstag leder till vit vinst! I renju kommer vi troligen att få samma situation, där det kommer att finnas ett antal ganska jämna öppningar (I11, I1, I5, D3, D8, D11) och ett antal mer tveksamma och naturligtvis kommer spelare nummer 1 att få kämpa hårt för att hålla remi och till och med för att vinna i slutet av partiet, därför att med vår grad av professionalism kommer ingen att kunna hålla all teori i huvudet. Jag kan hålla med om att några spelare kommer att vara starkare och för dem kommer det inte att vara så intressant (typ Nakamura, Meritee), men jag kan inte föreställa mig att renju på dagens nivå eller om 4-5 år kommer att vara ointressant.

Som en lösning på dagens problem föreslår Ando "det kreativa renjuts väg". Jag håller med om att dagens läge kan leda till en del problem om 4-5 år och att det kommer att vara nödvändigt att ändra på något, men Andos väg är den mest extrema. Det liknar den kommunistiska revolutionen i Ryssland 1917 då allting förstördes, därför att man hade några problem...

Då jag redan använt schack som ett slags exempel kan jag fortsätta med det. Man säger ofta att schack består av tre lika viktiga delar - vetenskap, sport och konst. Även med dagens kreativitets- (konst) problem, tror jag att vi har dessa delar i renju också, men med Andos regler får vi istället något som liknar hasard eller roulette. Naturligtvis kommer det att verka roligt och kanske även lite intressant, men inget mer. Vi kommer definitivt att förlora vetenskapsdelen och de seriösa förberedelserna och om vi vill att renju ska vara ett seriöst spel är det absolut oacceptabelt. Det kommer att vara allt utom ett seriöst spel.

Vi kommer bara att få något slags okänt renju och från ett slags problem, vilket jag är säker på att det inte är så allvarligt, kommer vi att hamna i en annan situation och jag är rädd att det kommer att bli fler spelare som inte vill spela med de nya reglerna än med de nuvarande. Detta är naturligtvis min egen åsikt och kanske har jag fel.

Vad gäller mig själv är jag säker på att jag inte kommer att spela med sådana "nya" regler. Var snäll och ta inte detta som ett argument, det är bara min egen åsikt.

Ett ytterligare viktigt och allvarligt problem som oroar mig mycket är att vi snart kan få en grupp (eller till och med ett förbund) av nya spelare, som bara går med på att spela med regler enligt Meritees stil och på sätt skulle vi få en "två (eller ännu fler) renjusituation" som det var med det barnsliga spelet ryskt luffarschack. Så jag vill diskutera allt detta inom RIF och bara spela enligt RIF-regler, även om jag inser att RIF idag är en ganska trög och motsträvig organisation.

Jag är övertygad om att allt här i livet inte är helt vitt eller svart. Praktiskt taget allting är gråfärgat på något sätt och de bästa lösningarna är ofta något slags medelväg. Så här ser jag det - vi måste ändra på någonting, men bara lite och vi måste behålla allt vi redan byggt upp - teori, partisamlingar etc., men ändå ge nytt utrymme för ytterligare utveckling av spelet. Vi måste helt enkelt ge vårt spel frisk luft - för att öka antalet öppningsvarianter.

Och slutligen mitt förslag. Jag är inte säker på att det är tillräckligt bra eller om det kommer att fungera alls, det är bara en idé. Enda regeländringen skulle vara att svart kan göra sitt första drag i mitten ELLER i en av de angränsande punkterna. Det betyder att istället för en utgångsställning får vi tre, med direkt eller indirekt förskjutning av första draget. Fördelar med detta KAN VARA:

1. På grund av den stora betydelsen av "förskjutningar" skulle vi troligen få ett ganska stort antal nya öppningar. Därför att en direkt förskjuten I9 kanske inte alls är en I9 utan förskjutning.

2. Vi kommer att behålla all tidigare kunskap inte som en liten del, utan som en stor och betydelsefull del.

3. Det kommer att vara möjligt för spelare nummer 1 (som har det svåraste läget) att välja var den första stenen ska läggas och därmed antingen spela på "nytt sätt" eller spela någonting välkänt med alla svårigheter det medför.

Detta är mina idéer för närvarande, men jag är helt säker på att vi måste lösa problemet på det sätt jag föreslog, UTAN BIG BANG.