Inför det nya året tycker jag det är dags för en längre utläggning om Fem-I-Rad och framtiden (här i form av lite ostrukturerat svammel). Som jag skrev i ledaren på sidan 2 är detta 12:e numret med mig i redaktionen och som det ser ut kommer jag att fortsätta med 3 nummer till under 1998, men det är som sagt förbundsstämman den 14 februari som har sista ordet i den frågan. Hur det än går har jag lagt upp en plan för 1998. Liksom tidigare ska 3 nummer utkomma, men denna gången menar jag allvarligt att riktdatumen 1 maj, 1 september och 1 januari ska hålla. Utgivningen av detta nummer visar att det går, men då krävs att redaktören agerar med mycket hårda nypor.

Nummer 1 och 2 för 1997 drogs med de sedvanliga förseningarna på 1-2 månader. Orsakerna därtill var många, men jag måste naturligtvis själv ta på mig huvudansvaret, även om jag i mitt inre alltid hittar andra att skylla på. Men lösningen verkar vara att ge all prioritet åt att hålla utgivningsdatumet och att totalt köra över de personer som utlovat någon artikel som aldrig kommer. Ta det material som finns vid en viss deadline, sammanställa det, i viss mån skriva till eget material, men även medvetet utelämna företeelser som egentligen borde varit med. Man måste till och med ta risken att göra sig till ovän med de som har tagit för vana att bryta givna löften.

Grundförutsättningen för tidskriftens utkommande är att material flyter in till redaktionen, även om redaktören själv bör ha näsa för en att en del nyheter behöver letas upp. Vad som framför allt bör komma in närmast automatiskt är artiklar från spelade tävlingar. Detta är visserligen inget formellt krav, men egentligen ändå en självklarhet. Och ansvarig för att detta sker är tävlingsledaren, även om denne inte själv behöver skriva. Vill eller kan man inte ordna en artikel, måste man i alla fall sända en resultatrapport till redaktionen. Det är ju ett absolut krav att en tävlingsledare ska se till att en resultatrapport sänds till rankingkommittén (mer om det på sidan 19) och då är det ju enkelt att sända en kopia av samma rapport till redaktionen, eller åtminstone den del som talar om slutresultatet. För närvarande har ju förbundet den (lyckliga) situationen att redaktören för Fem-I-Rad också är ordförande i rankingkommittén. Då kan man ju slå två flugor i en smäll, men i en framtid kan det bli tvunget att sända rapporter till två olika adresser. Vem vet hur länge man orkar ha dessa två uppdrag samtidigt. En sak är i alla fall klar: fortsätter det som hittills orkar jag inte hålla på länge till.

Andra delar som också bör flyta in automatiskt är bidragen från kommittéerna. Problemet med rankingkommittén är ju som ovan nämnts för tillfället ur världen. Men från tävlingskommittén borde man kunna förvänta sig ett ordentligt uppdaterat tävlingsprogram varje gång det är dags för utgivning. De senaste åren har man med stor möda fått framtvinga detta.

Ett område där det kan vara svårare att få automatik är rapporter från tävlingar i utlandet, där ingen svensk har formellt ansvar för rapportering. Jag brukar försöka göra överenskommelser med de som åker och tävlar om att få skrivna artiklar, men tyvärr bryts dessa löften i skrämmande hög grad. För mig kommer det inte att vara annat att göra än att låtsas som att dessa tävlingar inte ägt rum.

Så var det det här med fotografier. Ett av de mest svårlösta problemen genom åren. Ett och annat foto gör tidningen mer levande tycker jag. Men det kan komma in relativt stora kostnader i samband med dessa bilder. Jag har från gång till gång fått lösa detta på olika sätt, men för närvarande siktar jag bara på ett framsidefoto per nummer av kostnadsskäl.

Tyvärr har tidningen under min tid blivit lite tråkig, mest med rapporter och resultatlistor. Man skulle önska mer djupgående eller debatterande artiklar. Något som saknats i flera år är en problemlösningsavdelning. I princip skulle jag själv kunna stå för det, men det är en mer tidskrävande uppgift att förbereda än man tror. Problemen måste vara oerhört noggrant genomgångna på förhand och jag har helt enkelt inte gett mig den tiden.

Men andra sidan på tråkighetsmyntet är (tycker jag i alla fall) att tidningen under min tid blivit ganska pålitlig. Alla resultat och andra faktabitar finns alltid med på ett korrekt sätt. Så var det tyvärr inte före mitt tillträdande. Grundpoängen i mitt resonemang är att den största delen av tidningen ska tillverkas med någon sorts automatik och att redaktören bara ska övervaka, sammanställa och ge den sista avgörande tillsatsen.

Så till lite känsliga frågor. Hur mycket av mina egna åsikter får lysa igenom. Min ambition är att tidningen neutralt ska förmedla det som händer inom förbundets verksamhets-område. Mina egna åsikter ska inte lysa igenom mer än någon annans. Men givetvis ska det finnas utrymme för debatt. Det har definitivt varit för lite av det de senaste åren. Men en sådan debatt bör föras under värdiga former. Det är tråkigt med personangrepp och det vill jag helst undvika i Fem-I-Rad. Ett gränsfall var debattartikeln från Högsjö Luffarschack-klubb som jag tog in i nummer 3-1994. Den formade sig till ett frontalangrepp på den dåvarande styrelsen. Eftersom jag då ännu inte ingick i styrelsen kände jag mig inte träffad, men skulle jag gjort det är det tveksamt om jag någonsin skulle satt min fot i Högsjö därefter. Min önskan är att debatten ska föras i en konstruktiv anda (det vill säga man ska inte bara klaga och kritisera, utan också komplettera detta med egna förslag till lösningar). Kom ihåg att de som besitter förtroendeuppdrag i förbundet inte har ett enda öre i ersättning för det stora arbete de lägger ner, utan det är helt ideella insatser, som ofta tar mycket stor energi och tid i anspråk.

Så till lite konkreta beslut jag tagit om det blir en fortsättning som redaktör under 1998. För att hålla tidsplanen kommer jag att ha deadlines för material till redaktionen. Dessa datum blir 15 april, 15 augusti och 15 december. Icke överenskommet material som inkommer efter dessa datum måste ignoreras eller medtagas i senare nummer. Detta inte för att vara elak mot någon enskild, utan för att tillgodose medlemmarnas intresse att få förbundstidningen i tid. Visst material måste av nödtvång emottagas efter deadline och särskilda överenskommelser kommer då att göras med berörda instanser och personer. Bryts dessa överenskommelser kommer jag inte att dra mig för att påtala detta inför offentligheten (detta kan delvis gå stick i stäv med min önskan att slippa personangrepp, men det kommer bara att framläggas som fakta).