av Anders Bertilsson
Ungdoms-VM i renju spelades under tiden 2/8-8/8 i den kinesiska huvudstaden Beijing, eller som vi brukar säga i Sverige, Peking. Det spelades i fyra klasser: Pojkar A och flickor A skulle vara födda 1980-1983, medan pojkar och flickor B inte fick vara födda före 1984.
Svåra motståndare
Även om det inte var så många länder representerade vid UVM, så möttes för första gången spelare från alla de tre stora på ungdomssidan: Kina, Japan och Ryssland. I Kina startade kvaltävlingarna inför VM redan i Januari med en första regional kvalomgång där 100-tals spelare deltog. Uttagningen fortsatte sedan i olika steg innan den slutliga VM-truppen var uttagen. Detta system borde borga för att de allra bästa spelarna tagits ut till tävlingen. Detta är nog nästan, men bara nästan, sant. För om jag fattat saken rätt hade man också någon form av kvotering, d.v.s. det skulle t.ex. finnas ett visst antal spelare i åldern 9-10 år trots att man kunde vara 14 i de yngsta klasserna. De bästa kinesiska spelarna visade sig komma från Na Weis klubb i Beijing, Tianjing Chess Academy och klubben i den något mindre staden Shanquai. I Japan hade man att välja mellan ca. 500 renjuspelande ungdomar. Med tanke på resultaten som de japanska deltagarna uppnådde vid tävlingen måste man ställa sig mycket tveksam till att dessa var de spelstarkaste man haft att tillgå. För att komma med på en internationell tävling för Japan är det nog minst lika viktigt att ha de rätta föräldrarna som att vara bäst i renju. I Ryssland dominerar två klubbar på ungdomssidan, de från Zhigulovsk och Poduga. Tyvärr kunde man inte från Zhigulovsk, med stjärnor som Chingin och bröderna Zaripov, medverka av ekonomiska skäl. Även St.Petersburgsspelarna Ses och Klimashin hade förhinder. Nu hängde det mycket på Podugaklubben om Ryssland skulle få en lyckosam tävling. Under Irina Metrevellis ledning har man under flera år tränat intensivt och målinriktat i Podugas renjuskola. I denna deltar 60 elever och det tränas de flesta av veckans dagar. De sex deltagarna från denna renjuskola var Elena Lebedeva, Oxana Sorokina och Elena Skalozubova i flickor A, Sergey Vostrjakov och Sergey Nogovitsyn i pojkar A samt Mikhail Kazarin i pojkar B. Samtliga visade framfötterna rejält i Beijing. Det är också roligt att se den fina sammanhållning och glöd som man har i Podugagänget. Den allra största VM-favoriten var annars Sergey Shevelov som tränas av Alexey Skuridin i Nishnij Novgorod. Shevelov som är 4 dan hade imponerat stort i seniortävlingar innan VM och var därmed skyhög favorit i pojkar B, trots att några av hans kinesiska och japanska motståndare också var dan-spelare.
Våra Spelare
I Sverige använde vi oss delvis av skol-SM som uttagningstävling. Vinnarna av respektive klass vid 1997 års skol-SM (Marcus Eriksson och Linus Hermansson) var således klara för kinaresan. Av de övriga svenska deltagarna hade Arjeplogsspelarna Marie Lestander och Christofher Widman spelat till sig andraplatser vid skol-SM. Hannes Hermansson som inte deltagit vid skol-SM var ändå väl kvalificerad efter fina resultat i andra sammanhang. Den spelare som saknades mest i svenska truppen var Martin Carlsson, som om han behållit SM-formen, kunnat vara en medaljkandidat i pojkar A. Av de svenska spelarna hade alla utom Christofher deltagit vid förra ungdoms-VM, så det var ett rutinerat gäng som vi sände iväg. Som ledare följde Lars Hellander, Arjeplog och Anders Bertilsson, Högsjö med. Under hela resan hade vi det väldigt trevligt tillsammans, det var många glädjestunder vi skulle dela. Slitningarna blev i det närmaste obefintliga trots att vi fick leva nära varandra under en relativt lång tid.
Färden gick från Arlanda via London till Beijing. Där möttes vi på flygplatsen av bl.a. Na Weis fru Hannah och vår tolk Karen som skulle bli lite av en favorit för oss alla. Den första dagen i Kina gick åt till tidsomställning, men vi hann också med att utforska en del av närområdet kring spelarhotellet, som låg i norra Beijing. Mitt emot hotellet fanns en marknad där vi snart blev kända, inte minst som duktiga prutare. Innan tävlingen hann vi också med att se flera av de kända sevärdheterna i Beijing, som den förbjudna staden och Himmelska Fridens Torg.
När det så äntligen var dags för tävling var vi förhoppningsfulla. Vi var bättre
förberedda än vid förra VM, vilket var nödvändigt då det skulle visa sig att
spelstandarden var högre än förra gången. Framförallt gällde detta för
flickklasserna där man jämfört med för två år sedan visade sig vara avsevärt mer
pålästa i öppningsspelet. De flesta verkade ha tränat mycket seriöst inför denna
tävling. I den äldsta pojkklassen hade flertalet av de bättre spelarna från förra UVM
blivit överåriga, varför toppen kanske inte var lika vass. Däremot var jämnheten i
pojkar A slående och många av kineserna höll en hög spelstyrka kring 1-2 dan. Sergey
Vostrjakov var knapp favorit efter att ha gjort stora framsteg på hemmaplan under året.
Våra två
svenska representanter Hannes och Marcus tillhörde också de bättre spelarna och gjorde
helgjutna insatser. Hannes lyckades till sist vinna hela tävlingen, medan Marcus fick
nöja sig med en sjundeplats. "Mackan" var annars länge med och kämpade om en
medaljplats och spelade gediget hela tävlingen igenom.
|
Marcus sitter i renjustudion och inväntar direktsändning i TV. Snart ska han bli Markas med 25% av kinesiska befolkningen. 300 miljoner tittare !! |
Den yngsta pojkklassen visade det sig också vara ett getingbo av duktiga spelare, och klassen på tävlingen var klart högre än för två år sedan. Shevelov med sina 4 dan var förstås favorit, men det fanns ett knippe mycket duktiga kineser. De båda svenska spelarna Linus och Christofher spelade dock bättre än man kunde begära. Linus som redan vid förra UVM visade att han är duktig när det verkligen gäller blev bara bättre och
bättre ju längre tävlingen varade. Ofta satt han kvar och kämpade i långa partier
när övriga spelat klart för länge sedan. Bara ett parti förlorade han, och det var
under stark tidspress, mot Mikhail Kazarin i ett remiläge. Linus visade sin styrka då
han i näst sista ronden på ett vackert sätt satte Shevelov i en dubbeltrea. Efter den
vinsten var han öm i hela kroppen efter alla ryggdunkar av tacksamma kineser som var
glada över den hjälp Shao Xiao Dong fått i kampen om guldet. I sista ronden mötte för
övrigt Linus nämnde
 |
Linus visade sig åter vara en verklig tävligsmänniska som kan lyfta sig när det verkligen gäller. Här visar han stolt upp diplom och bronsmedalj. |
Xiao. Linus satte upp I5 och fick spela vit. Efter att Xiaos inledande attack stoppats upp erbjöd han Linus remi. Här visade Linus sin rutin. Istället för att värdera vinstchanserna i det egna partiet började han räkna kvalitetspoäng. Hans slutsats blev att med utgångspunkt av de färdigspelade partierna skulle han bli trea oavsett om han vann eller spelade remi, däremot fick han inte förlora. Sålunda antog han tacksamt remierbjudandet. Linus hade gjort sin kanske bästa tävling någonsin och var en värdig medaljör. Tyvärr kommer han att med endast en veckas marginal att falla för åldersstrecket för yngsta klassen då det beger sig nästa gång. Christofher Widman gjorde sin internationella debut och var därmed innan tävlingen ett oskrivet kort, men gjorde en oväntat stark insats. Kanske var han den allra största överraskningen i den svenska truppen. I början av tävlingen visade han lite orutin och tappade någon onödig poäng, men liksom Linus blev han bara bättre och bättre ju längre tävlingen varade. Speciellt duktig visade han sig vara i skarpa situationer, speciellt i specialaren D11, där det gällde att räkna långt i flera varianter. Hans slutliga nionde plats togs i ett 23 man starkt startfält där nästan alla var högre rankade. Med detta spel kan vi se fram emot att Christofher kommer att påbörja en klättring i rankinglistorna framöver. Med så mycket talang som finns i Arjeplogsklubben dröjer det nog inte många år innan vi får se en elitspelare från dessa nordliga breddgrader.
Startfältet i flickor A såg på papperet mycket tufft ut. Vid U-VM för två år sedan fick Marie möta flera flickor som var mycket unga. Denna gång hade de yngre fått en egen klass, och kvar att möta för Marie fanns bara ett gäng rutinerade tjejer plus en ny japanska. Men Marie är en spelare som kan höja nivån ett par snäpp när det verkligen gäller. Därför var vi tränare inte speciellt oroliga för att hon skulle klappa igenom trots att hon var avsevärt lägre rankad än de flesta av motståndarna. Visst hade hon det svårt mot de teoretiskt överlägsna ryska och kinesiska spelarna, mot vilka hon kammade noll. De japanska spelarna spelade liksom Marie mest på känsla och använde sig inte så mycket av inövade varianter, vilket passade Marie som handsken. Mot alla de fyra japanskorna tog hon sålunda poäng. Att sluta på åttonde plats, och komma före den starka Hiroe Tatsutomi var en mer än godkänd insats av Marie.
 |
 |
| Marie gör sig beredd att ta sig an Lu Yao | Tre Arjeplogare i den förbjudna staden. |
Flickor B var av förklarliga skäl inte lika intressant för oss svenskar då vi saknade deltagare. Spelstyrkan var ändå oväntat hög bland framförallt de kinesiska flickorna, vilka tog en trippelseger.Wu Dan och Liang Shuang som blev etta och tvåa får ursäkta, men det var lilla Zhao Zi Qiang som tog bronset som blev allas favorit. Redan innan VM hade vi lagt märke till henne då vi bevittnade landskampen mellan Kina och Japan, vilken Kina utklassningsvann med 14-4. Vid ett bord satt det en liten tjej som tagen ur Gullivers resor. Med nöd och näppe höll hon näsan ovanför brädets kant medan hon placerade ut det ena vackra draget efter det andra. Det kändes nog skönt för våra ungdomar att "småtjejerna" hade en egen klass den här gången. Nu kunde man ju dessutom hålla en tumme var för denna tummetott. Och visst fortsatte hon att spela lika fint i huvudtävlingen. Slutplaceringen trea tog hon efter att bland annat ha besegrat båda de spelare som hon till slut fick före sig i resultatlistan. Lägg namnet på minnet: Zhao Zi Qiang! I en intervju
 |
Lilla Zhao Zi Qiang till vänster visade att det inte är på vågen som en renjutävling avgörs. Här blir det en lätt seger mot japanska Suzuka i landskampen som föregick VM. |
för fem i rad talar hon om att hon är 6 1/2 år och kommer från Beijing. Hon har spelat under ett år och fått titeln 8 kyu. På frågan om vilken specialitet hon har i renju kommer svaret blixtsnabbt: Alla! Som sin svaghet nämner hon att hon ofta glömmer att trycka på klockan, samt att hon spelar för snabbt. Allra helst spelar hon en öppning som hon kallar ungefär "Soshing Kurel", vilket verkade betyda D3. Hon har naturligtvis vunnit barntävlingar på hemmaplan, men ännu har hon inte rått på sin tränare Na Wei, som hon beskriver som den bäste spelare hon någonsin mött. Eftersom hon inte börjar skolan förän nästa år så har hon en hel del tid att träna hemma med sina föräldrar och så en gång i veckan med Na Wei. På frågan om intressen vid sidan om renju så säger hon att hon bara har två intressen: renju och att leka. Till slut nämner vi att om nästa VM skulle gå i Sverige skulle vara roligt att träffa henne igen. Nej, säger hon genast. Det är för lång bort!