Dam-VM (av Irene Einberg)

 

För två år sedan beslutades att ha nästa Renju-VM i en av de största och mest spännande städerna i världen - i Beijing. Evenemanget i Kina skulle också innebära en fortsättning av den tradition som startades i St. Petersburg. Nämligen att damerna för första gången fick chansen att kämpa om en VM-titel.

 

Dam-turneringen i St. Petersburg blev en succé. På plats var ”gräddan av kvinnliga spelare” och att förutse vinnaren var svårt. Särskilt glädjande var det att sista ronden blev avgörande och att tävlingen var spännande från början till slut.

 

Att sprida renju är en av de främsta orsakerna till varför världsmästerskapen hålls i olika länder och särskilt i länder där renjuintresset nyligen vaknat. För två år sedan var Kina ett ganska oupptäckt renjuland för europeiska spelare. Världsmästerskapen blev ett underbart tillfälle att stärka renjulivet i Kina och att mäta styrkan på de lokala spelarna. När existensen av manliga kinesiska renjuspelare upptäcktes genom den svenska delegationens besök i maj -97, så var den enda kvinnliga kinesiska renjuspelaren man kände till före Beijing-VM Lu Yao. Många undrade vilken nivån varpår övriga kvinnliga spelare i Kina...

 

Diskussionerna om möjliga favoriter före det 2:a Dam-VM:et var ganska lågmälda. Problemet var inte bara det stora antalet okända spelare, utan också det faktum att den fullständiga deltagarlistan var oklar in i det sista. Först vid lottdragningen fick vi veta att en rysk delegation skulle deltaga, liksom många kinesiskor, tre taiwanesiskor och så var det en bortkommen estniska. Så fyra länder alltså. Tyvärr var inte Sverige representerat. Fast detta är inte helt sant, eftersom två av deltagarna, Olga Skuridina och jag själv, är med-lemmar i Svenska Luffarschackförbundet och därför i någon mån representerade Sverige.

När det gäller mina egna förberedelser, så måste jag erkänna (åter igen!) att de inte alls var bra. Jag åkte till Kina för att göra mitt bästa, men jag visste att resultatet inte skulle bli något att jubla över. Vanligtvis siktar jag på det bästa med allt jag gör, men renju verkar vara ett undantag. Det är inte så att jag inte vill uppnå ett bra resultat, men jag tar mig helt enkelt inte tillräcklig tid och anstränger mig inte tillräckligt för att prestera väl. Det var samma sak i denna VM-tävling. Ändå inväntade jag de 5 tävlingsdagarna med spänning och såg verkligen fram mot att få spela.

 

Tävlingen startade utan något större väsen. Reglerna gicks igenom och klockorna startades. Jag kan nämna att jag var mycket nöjd med tävlingslokalen. Den var lugn, tyst och lätt tillgänglig.

 

Fastän alla de ryska spelarna betraktades som lika starka, så var Irina Metreveli den man förväntade sig mest av, eftersom hon blev Damvärldsmästarinna 1997 i St. Petersburg och dessutom hade visat god form under året. Dock så hade tävlingen för två år sedan hållits i en totalt annorlunda omgivning. Så allt kunde hända i Beijing...

 

Ryskornas främsta motståndare ansågs vara Lu Yao från Kina. Även om alla var öppna för överraskningar, så var det svårt att föreställa sig att de andra unga kinesiskorna eller de entusiastiska taiwanesiskorna skulle kunna ställa till problem för de erfarna ryskorna.

 

Det faktum att Julija Savrasova från Ryssland vann VM-titeln, blev en liten överraskning. Före denna tävling hade Julija inte spelat så många partier på internationell nivå. Det var troligen en ganska stor fördel för henne. Irina Metreveli kämpade hårt och tog andraplatsen. Trea blev en annan stark rysk spelare - Jelena Lebedeva. Högst placerade icke-ryska var Lu Yao, som tog fjärdeplatsen.

 

Trots en del oförutsedda händelser, så blev Damturneringen i Beijing ännu ett steg på vägen mot A-turneringen för kvinnorna. Det kommer att ta tid innan de når dit, men det kommer att hända och jag är övertygad om att Dam-VM är den viktigaste faktorn som bidrar till detta. Jag ser fram mot tävlingen i Japan 2001.