Öppna turneringen (av Joachim Gaulitz)

 

B-turneringen spelades precis som övriga finaler på det trevliga Winterless hotel, spelformen var 9 ronders monrad med bra betänketid, två timmar plus 30 min/30 stenar. 36 spelare ställde upp varav 6 stycken var svenskar.

 

Före turneringen trodde många att någon ur trion Nara, Isobe och Petter Gardström skulle vara den slutlige vinnaren. Då vi svenskar åkte dit med nästan det bästa lag svensk renju kan erbjuda hoppades vi självklart på att vi alla skulle vara med i toppen och kämpa, extra roligt var det att se en gammal storspelare som Anders Henningsson göra comeback i seriösa sammanhang.

 

Spelarna från Kina och Taiwan var det väl ingen som tog på allvar före turneringen, men redan i första ronden visade de att de inte var med för att lära, när Chen Chenkuo och Chen Wei slog Isobe respektive Nara.

 

Av favoriterna och svenskarna startade Petter bäst, för att inte säga lysande. Plockade poäng efter poäng, efter 7 ronder hade han kapat åt sig 6 poäng, 5 vinster och två remier, men Petter som alltid spelar stabilt har på senare år haft förvånansvärt svårt  att vinna turneringar, så även denna gång då hans avslutning var medioker. På de två avslutande ronderna tog han endast en halv pinne. 6.5 poäng räckte tyvärr bara till en 4:e plats.

 

Nara däremot spelade upp sig efter den överraskande förlusten i rond 1, han tappade bara en poäng till och 7 poäng räckte till en andra plats. I femte ronden lade jag märke till en kines som låg i toppen, Bai Tao. Han spelade stabilt men jag trodde inte att han skulle räcka hela vägen. Men jag hade fel, han höll hela vägen! Han tappade bara 1.5 poäng vilket räckte till vinst i turneringen, imponerande att se att kineserna så fort har fått fram en spelare med bra teorikunskaper och ganska tungt spel. Tredje platsen belades också av en kines, den endast tolv år gamle Shao Xiaodong, han är kanske ung men han spelade som en vuxen, för övrigt den ende i turneringen som lyckades slå Bai Tao. Om han kommer till Ungdoms-VM nästa år har Kina en stark guldkandidat i honom.

 

När det gäller oss svenskar vill nog de flesta av oss glömma den här turneringen, personligen tycker jag att endast Anders kan få godkänt för sin 8:e plats då han varit borta ett tag från sådana här tunga turneringar. Petter var väl närmast godkänt medan övriga är klart underkända, svensk renju måste skärpa sig om vi ska ha något att hämta i den här sortens turneringar.

 

Själva turneringsorganisationen var ganska bra, men en stor besvikelse var de kinesiska domarna. De gjorde hiskliga felbeslut och kunde inte reglerna så bra som man kan förvänta sig på den här nivån. Men som tur var kunde japanske domaren Tatsutomi rädda turneringen från att bli skandalartad genom att ändra de flesta felbesluten. Jag är i och för sig övertygad om att de kinesiska domarna försökte sitt bästa, men de hade helt enkelt inte tillräcklig erfarenhet för att vara domare på den här nivån. Men i framtiden kommer de säkert att vara mer kunniga och erfarna.

 

Men om man tittar på turneringen och resan som helhet är jag säker på att de flesta tycker att det var en underbar tid i Kina, men jag hoppas att vi till Kyoto 2001 kan förbättra det svenska spelet.