Rysslandsresa med Moscow Open och UEM i Poduga

 

av Anders Bertilsson

 

I takt med det ökade utbudet av stora internationella ungdomstävlingar har några av våra yngre spelare under senare år blivit alltmer resvana. Genom sitt luffarschack/renju-spelande har de således fått lära känna en del platser som inte tillhör de alldagliga vallfartsorterna. Nu hade vi spetsat in oss på nästa ”exotiska” resmål, den lilla orten Poduga i norra Ryssland. Den här gången skulle ett antal europamästare koras. Vi hade åter hoppats på en relativt stor trupp, men av detta blev intet. Trots att klubbar som AROLF och Kumla LF har duktiga ungdomsspelare var det bara Högsjö LK som valde att sända deltagare till denna tävling. När sedan juniorvärldsmästaren Hannes Hermansson valde att stanna hemma var det bara två man som följde med. I äldsta klassen Marcus Ericsson som hade sin sista möjlighet att göra ett framträdande i en stor juniortävling då han faller för ålderssträcket till nästa år. Linus Hermansson spelade som vanligt i den yngsta pojkklassen. Som ledare följde Anders Bertilsson med. I sista sekunden bestämde vi oss för att åka på en ”uppvärmningstävling” inför Ungdoms-EM. Den utvalda tävlingen var Moskva Open, där vi väntade oss tufft motstånd av många av de bättre ryssarna..

 

Båda de ungdomsvärldsmästerskap som hållits har blivit lyckade för de våra. Då har resorna varit relativt tillrättalagda och välorganiserade och vi har flugit till landet ifråga. När vi nu ställdes inför en ganska tom kassa i högsjöklubben valde vi ett verkligt lågbudgetalternativ, som vi visste skulle innebära en mer spartansk och kanske äventyrligare resa. Men både Marcus Ericsson och Linus Hermansson har redan tidigare visat att de inte är främmande för en del strapatser. Vi åkte därför båt till Tallinn och därefter tåg genom Ryssland. Några tågbiljetter i Ryssland hade vi inte skaffat i förväg, då vi hoppades att kunna köpa billigare biljetter på plats (utlänningar måste betala avsevärt högre biljettpriser än ryssarna själva). Till sist visade det sig att vi bara vid ett tillfälle lyckades med vårt uppsåt att köpa de billiga ryska biljetterna, men på det tjänade vi runt tusenlappen. Väl komna till Estland träffade vi den estniska truppen, och gemensamt åkte vi sedan med nattåget till Moskva. Vid ankomsten till den ryska huvudstaden möttes vi av Dmitrij Krasnonosov som hade ordnat med inkvartering på ett litet trevligt hotell nära spelplatsen (som var i en av byggnaderna som användes vid OS 1980). På hotellet kunde man äta en middag för 10:-. Eftersom allt så småningom skulle bli gratis under Ungdoms-EM, så hade vi kunnat leva på under 100-lappen under två och en halv veckas vistelse i Ryssland. Tala om billighetsresa! Sedan är det en annan sak att grabbarna snart hittade sådant som förskönar och fördyrar en resa, t.ex. en McDonald’s strax intill där vi bodde.

 

Tävlingen i Moskva spelades 12-14 juni. Den 12:e är Rysslands självständighetsdag och denna gång sammanföll tävlingen dessutom med firandet av rysk renjus 20-årsjubileum. Det var en välorganiserad och trevlig tävling. Det enda som tyngde oss var den värmebölja som drabbat stora delar av Ryssland. Som helhet var vi nöjda med våra insatser, då två av tre spelare hamnade på övre halvan av resultattabellen. Speciellt imponerade Marcus Eriksson som åter visade sig vara som bäst då han ställs mot bra ryskt motstånd. I toppen var det idel ryssar med Sushkov  som lite överraskande vinnare, men han är en snabbtänkt herre som antagligen tjänade på de efter ryska förhållanden korta betänketiderna på 1 timme. De gamla rävarna Nikonov och Kozhin tog de andra medaljplatserna. En spelare som imponerade med ett genomgående starkt spel var för oss svenskar lite okände Vladislav Karejev från Nizhnij Novgorod. Tunnet Taimla seglade upp som favorit i yngsta klassen på Ungdoms-EM efter vinster mot Makarov och Krasnonosov och remier mot Kozhin och Tarannikov.

 

Efter avslutad tävling i Moskva åkte en stor trupp med ungdomar med nattåget till Poduga. Där stod ett par bussar och väntade på oss för transport till spelplatsen som var ett före detta pionjärläger. Irina Metrevelli hade verkligen lyckats att skapa ett stort intresse runt tävlingen och det verkade som hela samhället ställde upp kring arrangemangen. Allt var mycket välorganiserat och dessutom gratis. Ett TV-team från Archangelsk filmade under tävlingens gång och sponsorerna var förvånansvärt många.  Det enda som inte var bra var de minst sagt primitiva toaletterna, utedass bestående av en planka som man stod på med det i Ryssland inte ovanliga hålet.

 

Tävlingslokalen var trevlig och det spelades på speciella renjubord där brädet var en del av bordet. Proffsigt och elegant. Utmärkta och rättvisa domare gjorde att det inte vid något tillfälle blev något tveksamt domslut.

 

Det stora intresset för renju innebar att inringningen av tävlingen var för oss något ovan. Autografjägare fanns det överallt, vi fick skriva hundratals. Den lokala skolfröken visade upp oss för eleverna som ställde frågor om renju och Sverige i stort. Vi var hembjudna till en renjuintresserad herre som lät oss prova på rysk risbastu. Som enda västeuropéer blev vi tjejernas favoriter, och dom var lite väl påstridiga inte minst mot unge Linus. Om vi inte hade dörren låst till vår förläggning kunde dessa eller autografjägare t.o.m. ta sig in där vi bodde. Ibland var intresset för stort. T.ex. inför rond 7 då Linus inte lyckades ta sig till spellokalen i tid för rondstart p.g.a. att han blev infångad av några ”fans”, som inte släppte honom förrän han skrivit autografer på både block och kropp åt dem alla. Överallt kunde han se att ordet Marcus redan var skrivet. Efter den närmast omilda behandlingen av autografjägarna var han lite ur balans och den redan förkortade tiden rann ut med påföljande förlust mot en lägre rankad spelare.

 

I grupp A, den äldre pojkgruppen, var det stentufft: Klimashin, Tjingin, Ses och den nykorade ryske ungdomsmästaren Shevelev. Dessa fyra var i en klass för sig. Till slut vann Klimashin och han lyckades få kompisen Ses på andra plats genom att ta en snabb remi i sista ronden. Tjingin och Shevelev lyckades inte riktigt denna gång, men de är så pass unga att det blir fler stora ungdomsmästerskap för dem. Det är inte troligt att ens världsmästar-Hannes kunnat röra dessa fyra så som de spelade. Marcus spelade åter starkt och visade ett genomgående stabilt spel, och han kan vara mycket nöjd med att ta femteplatsen. Detta var nog hans bästa insats i en ungdomstävling.

 

Grupp B, den yngsta pojkklassen, var mycket jämn. Bredden hade ökat markant sedan tidigare tävlingar, och alla kunde mer eller mindre slå alla. Detta fick inte minst Linus erfara, som till sist hamnade på en 11:e plats trots att han inte på något sätt spelat dåligt. Tunnet Taimla vann inte helt oväntat före de båda hemmaspelarna Nekrasov och Novikov och ryske mästaren Diner som hela tiden körde med inövade specialvarianter. Taimla körde genomgående med samma öppning, D8. Inte många ungdomar klarar av att lösa hur man ska spela svart med A-femman, utan Taimla tog här många vita vinster.

 

I den äldsta flickklassen hade spelstandarden inte ökat, utan den var snarare något lägre än vid VM i Kina. Det lilla och ojämna startfältet gjorde att klassen dessutom blev ganska ointressant. Vann gjorde förstås Jelena Lebedeva före ytterligare två Poduga-tjejer, Skalozubova och Sorokina.

 

I den yngre flickklassen hade spelstandarden liksom bredden kanske ökat allra mest sedan tidigare. Även här var det en hemmaspelare som vann, nämligen Julija Savrasova som gjorde sin första internationella tävling. De mer rutinerade Michailova och Leshukova tog de bägge andra medaljerna.

 

Efter tävlingen fick vår buss poliseskort till tåget i staden Konosha. Där tog vi nattåget till St. Petersburg. En dags turistande i denna vackra stad följdes upp av ännu en nattlig tågresa, till Tallinn där vi bl.a. var på marknad innan båten till Stockholm väntade.

 

Redan när vi gav oss av visste vi att vi hade en mycket tuff tid framför oss. Samtliga 3 resenärer hade chansen att spela VM-kval steg 2 som började lagom när vi kom hem från Ryssland. Detta innebar att om man räknar med resdagarna så skulle det bara bli en dag helt ledig från renju under 26 dagar under juni och början av juli. Både Marcus och Anders valde till sist att avstå från VM-kvalet, men inte Linus som sin ringa ålder till trots orkade med även denna tävling. Den 26:e lediga dagen tillbringade han, midsommar till trots, till stor del i Högsjö LK:s klubbstuga för att träna inför VM-kvalet. Här kan man nästan tala om ett proffs.