Apropå breddsatsning.
Breddsatsning! Vad är det egentligen? Om det är att vi skall bli fler medlemmar (och klubbar) i förbundet, samt fler deltagare på våra tävlingar och möjligen fler tävlingar. Då är det vad jag förstår, precis vad vi alla, även elitspelarna, allra mest önskar, när det gäller vår sport.
Det är lätt att säga "Breddsatsning" och att skriva det är inte heller så svårt, men att göra,"ack, ack", då ökar svårighetsgraden genast ett antal snäpp. Man kan satsa pengar och ordna tävlingar på lämpliga platser och arrangera utmanarjippon av olika slag med mera, vilket vi också gjort och fortsätter med. På det sättet når vi många människor och många prövar även på. Men att sedan få med dem som medlemmar, aktiva sådana, som kommer på träningar och tävlingar, det är betydligt svårare.
Det krävs ett antal förutsättningar för att detta skall lyckas. I till exempel Högsjö finns minst fyra av de viktigaste förutsättningarna:
1) Vi har en alldeles utomordentligt sympatisk och driftig ledare
och eldsjäl vid namn Anders Bertilsson.
2) Samhället är inte större
än att alla känner alla, så det är lätt att sprida ett budskap.
3)
Det myllrar inte precis av aktiviteter att välja på, i en sådan mindre
ort.
4) Det finns en väl fungerande klubb.
I till exempel Linköping (och i några andra större städer) spricker det på de tre första punkterna mer eller mindre minst.
Det finns ytterligare förutsättningar som bör uppfyllas om det skall gå bra. Till exempel bör det finnas någon eller några idoler att se upp till och att sträva efter att bli lika bra som. Därför skall vi även ha en viss satsning på eliten, så att de stannar kvar och sporrar de nya som kommer. En satsning på eliten är således även det en breddsatsning indirekt, åtminstone delvis.
Vidare måste vi ha något intressant att bjuda på, något som får ungdomar och andra att slita sig från datorn, fotbollen och TV:n. Luffarschack med renjuregler bör vara en sådan möjlighet, bara vi förmår att nå ut med vårt budskap.
Så var det nöjet. Vi som spelar luffarschack med renjuregler har inte tråkigt, tvärtom, vi har förmodligen minst lika roligt som de som spelar med ryska regler. Det är ingalunda tråkigt att bli duktigare i något man intresserar sig för och ägnar delar av sin tid åt. Går man från fritt spel till spel med renjuregler, så utvecklas man, tar ett eller flera steg framåt, endast den egna satsningen och förmågan sätter gränsen. Att gå från fritt spel till spel med ryska regler, är att ta ett steg åt sidan, det blir ingen större skillnad. Detta utövar då inte samma lockelse på folk, som spel med renjuregler gör.
Undertecknad jobbar gärna med breddsatsning, men utan ryska regler.
Bengt Nyberg / typisk breddspelare