5-12 mars i Jelets, de 3:e Öppna Ryska Mästerskapen (topp 16)
av Stefan Karlsson
Efter att jag kvalificerat mig i Nizjnij Novgorod i november 1994 var det så dags för High League i Jelets. Den här tävlingen var inte bara ryska mästerskap utan även VM-kval för Ryssland, som har en slutspelsplats i VM och en kvalplats. Utöver detta har D.Iljin en personlig plats i internationella VM-kvalet. Jag själv och N.Michailov från Uzbekistan, vi var de enda icke-ryssar, var förstås utom tävlan i det här avseendet.
Jag kom till Pulkovo-2, S:t Petersburgs flygplats, den 3:e mars för att tillsammans med S:t Petersburg-spelarna åka tåg till Jelets. Det var en lång resa som tog cirka 20 timmar, men ryska nattåg är behagliga framförallt när man har trevligt sällskap. Under resan ägnade vi oss bland annat åt att var och en gissa utgången på tävlingen. Det var tydligt att favoriterna var M.Kozjin, S.Peskov, N.Michailov och möjligen D.Iljin.
På Jelets tågstation eftermiddagen den 4:e mars mötte Mr. Senior Iljin (D.Iljins far) upp, arrangören för tävlingen. Kvällen samma dag hölls invigning och lottning. Jag drog nummer 16, och kunde inte låta bli att tänka: Måtte inte detta betyda något resultatmässigt.
Den 5:e mars, rond I: För mig började tävlingen mot Filinov, S:t Petersburg. Han satte upp I1 och jag valde förstås vit. Filinov fick ett svårt parti och när det väl blev min tur så att säga vann jag ganska lätt.
Rond II (se parti intill artikel): Jag valde I11 mot Iljin, Jelets. Inte ett helt lyckat val skulle det visa sig. Han tog svart och spelade den så kallade C-5:an. Jag fullföljde min plan med en trea i drag 8 och sedan ”Bobkov-varianten” med en fyra i drag 10. Här hade Iljin inte bara analyserat en hel del utan även hittat någonting för svart skulle det visa sig. Jag fick ett mycket svårt parti efter att Iljin fått inleda sin plan med drag 19 och 21. Efter 21 ser det i ett första ögonkast ut som om vit kan forcera fram något trevligt, men så är inte fallet. Ju längre partiet led ju starkare blev svarts tryck och hans vinst stod inte att hejda.
Den 6:e mars, rond III (se parti intill artikel): A.Michailov satte helt planenligt upp I12 och jag valde svart. Vi spelade en standardartad inledning, precis som vi gjort i EM i Tallinn drygt 2 månader tidigare. Men, denna gång ändrade jag taktik i drag 13 och stoppade hans trea på andra sidan. Hans 16 förvånade mig och hans kommentar efter partiet löd: ”Varför skapa två problem istället för att stoppa i det första problemet” (han syftar på Sagaras variant med 16-19 och så vidare). Efter några mittspelsdrag följde ett dåligt drag i 28-28. Efter det här draget hade jag ett massivt övertag och kunde vinna. 28-29 är klart bättre.
Rond IV: Här satte jag upp I10 och fick spela vit mot Bobkov. Han spelade remisjuan, med "djungelns konung" som följd. Efter min 24, "den offensiva", startar han en gammal variant i drag 25 med en håltrea. Detta är en extremt skarp variant där vit i princip har tvångsdrag att utföra hela tiden tills man själv får chansen att ta över. Jag kände väl till inledningen av varianten och hade därför inga större problem att klara mig. Men partiet var ändå mycket jobbigt. Det gällde att stå emot alla Bobkovs försök och dessutom försöka avskärma honom från mitt övre högra hörn så att jag senare skulle kunna vinna där, vilket jag till slut gjorde.
Den 7:e mars, rond V (se parti intill artikel): Efter fyra ronder låg N.Michailov i topp på full poäng och honom skulle jag nu möta. Han lät mig spela A-5:an i I2/D2. Hans 8 var lite mystisk och från och med drag 11, vilket är ett mycket balanserat och fint drag, hade jag full kontroll över partiet. 18-A hade varit lite starkare, men det är väldigt starkt för svart där också. Så, efter 5 ronder var jag uppe i delad ledning! Det kändes fint, men bara en tredjedel var ju spelat.
Rond VI: Självförtroendet jag skapat i den fina starten behövdes verkligen nu när jag skulle möta Peskov. Särskilt eftersom jag var preliminärt svart. Jag valde I9 och han valde förstås svart och satte B-5:an. Det blev ett långt och hårt parti där jag vid något tillfälle klarade mig precis, men sånt är ju livet för vit. På slutet fick jag möjligheten att trycka på litet, men Peskov var för svår så det slutade remi. Efter tredje dagen hade jag alltså tagit 75%, vilket måste betecknas som en bra start. De tre följande dagarna skulle emellertid gå mycket sämre, endast 25% nämligen.
Eftersom spelandet tog väldigt mycket tid och då vi spelade, åt och sov under samma tak blev det inte att vi var iväg så långt. En dag var jag och såg en väldigt stor kyrka med stora blåa torn, kupoler eller vad det heter. Invändigt var den också mycket stor med stora ikoner och mycket guld. Annars var det mest den närmsta affären jag besökte för att köpa Coca-Cola eller något liknande.
Den 8:e mars, rond VII: Barykin, en av de jumbotippade, öppnade med I8. Han hade en bra vit plan med 18 och 20. Jag hade efter detta svårt att komma åt med en tillräckligt stark attack. Han kämpade senare hårt för en remi och klarade det.
Rond VIII: Pavel Salnikov valde svart och spelade B-5:an efter att jag satt upp I9. Till en början var detta ett ganska passivt parti. Efter att jag felvärderat positionen och dragit en fyra i drag 30 kunde svart ta full kontroll över partiet. Pavel spelademycket bra efter det här och 30 drag senare hade han vunnit.
Den 9:e mars, rond IX: Alexandrov spelade inte helt oväntat I12 mot mig. Han valde att som vit spela den stängda håltrean i drag 6. Dessvärre valde jag en något svagare variant från och med drag 15. Partiet blev väldigt skarpt, men ingen lyckades avgöra. Efter 50 drag hade partiet lugnat ner sig och ytterligare 30 drag senare slutade det remi.
Rond X: Kabanov valde här vit efter att jag öppnat med I11. Han lät mig spela A-5:an och spelade sedan en variant som varit populär när Frank Arkbo spelat vit, precis som mitt parti i rond IX för övrigt. I den här ronden visade det sig att jag fattat fel om hur den svarta lösningen ska se ut och fick nöja mig med remi. När jag summerade dagen kändes det ganska tungt, jag hade haft klara teoretiska övertag men inte lyckats utnyttja dem, följande dag skulle visa sig mycket värre ändå.
Den 10:e mars, rond XI: Sinjov satte upp I6 mot mig och spelade Kawamura-6:an som vit. Mitt val av femmor var nog inte det bästa. Mina torftiga idéer räckte nämligen inte alls till. Efter Sinjovs drag 20 var partiet slut. Förfärligt dåligt!
Rond XII: Denna rond blev inte mycket bättre. Jag körde en skarp variant som vit mot A.Mishin i öppning I9. Han spelade fel attack, men jag missade en stopp och förlorade snabbt. Vilken "black-out-dag"! Tidigare hade jag aldrig spelat en längre långtidstävling med mer än 11 ronder, kanske var det detta som spelade mig ett spratt. Nu var jag nere i mitten av fältet och avslutningen var tvungen att bli mycket bättre om jag skulle komma bland de sex som är kvalificerade till nästa års High League.
Den 11:e mars, rond XIII: Fedorkin satte upp I11 och jag valde svart, fick spela B-5:an och sedan ”ruternio”. Efter den numer populära stängda raka trean i drag 14 valde jag att stoppa den utanpå i drag 15. Fedorkin hittade en mycket intressant variant i partiet. Han använde sig av ett parti spelat av A.Reims i EM-94, men lät bli att dra fyran i drag 20 och hotade istället, vilket visade sig vara mycket bra. Efter drag 26 hade vit en solid ställning och jag försökte från och med 27 aktivt ta mig ur vits grepp. Med Fedorkins hjälp lyckades jag. Han kunde nämligen stoppat en trea på sin sida i drag 34, vilket han inte gjorde. Efter detta spelade jag mycket försiktigt och fint. I drag 52 stoppade Fedorkin en trea på fel sida igen och jag kunde utnyttja övertaget och vinna. Det här kändes verkligen som en kämpaseger och det kändes fint efter min långa svacka.
Rond XIV: Då var det dags för Kozjin. Han hade fortfarande en viss chans att nå den ryska VM-platsen, men han borde i så fall slå mig här eller i sämsta fall ta en halv poäng. I det här läget hade Salnikov den ryska VM-platsen på 9 poäng. Ledde tävlingen gjorde emellertid N.Michailov med 10 poäng. Dessa två möttes i tionde ronden. De spelade en ganska snabb remi. Märkligt kan tyckas, men Salnikov ville uppenbarligen spela försiktigt utifrån sin fina position då han visste att han hade Barykin i sista ronden. Mitt parti mot Kozjin blev väldigt tufft. Jag satte upp I9 och fick spela vit. Kozjin spelade B-5:an och pressade mig hårt med flera tvångsdrag. Men jag höll och när Kozjin försökte med en attack i ena hörnet från drag 33 hade han inte mycket tid kvar. Jag lyckades vinna duellen som följde, i drag 82! på en dubbelfyra. Vilken dag, nu hade jag en god chans att ta en plats bland de sex i sista ronden.
Den 12:e mars, rond XV: N.Michailov spelade en snabb remi mot Kabanov och segrade därmed på 11 poäng i tävlingen. Salnikov fick ett hårt parti mot Barykin som hade vinst enligt Salnikov när han bjöd remi. Salnikov accepterade och slutade tvåa på 10 poäng och tog därmed den ryska VM-platsen. Efter att Sinjov spelat remi även han mot Bobkov och slutat på 9 poäng kunde Peskov erbjuda Alexandrov remi och därmed ta den ryska kvalplatsen till VM. Efter att även de spelat remi kunde också jag bjuda remi mot Nikonov, vilket skulle säkra åtminstone en sjätteplats åt mig, han accepterade och jag var klar. Efter Peskovs remi kunde inte Kozjin nå ens en kvalplats till VM och Kozjin var mycket besviken.
Slutställning, High League 1995:
För intresseanmälan till 1995 års First League, som är kvalsteget till 1996 års High League, se information på annan plats i denna tidning.