Reflexioner av Johan Åhrlin

Det är i Högsjö den 4 februari 1995.

Jag deltar för andra gången i mitt liv i en tävling i luffarschack. De kallar det visst Blixt-SM och jag lyckas med konststycket att komma näst sist. Redan under de första tre partierna fick jag erfara den för mig brutala termen blixt. Man lyckades under tävlingens första fem minuter sopa banan med både mig och min stackars hårt ansträngda hjärna tre gånger. Men trots detta så lyckades jag i alla fall med konststycket att vinna åtminstone en match.

Jag kommer ihåg när jag den där dagen för tre månader sedan då jag värvades till denna trevliga form av intellektuellt stärkande gymnastik för hjärnan. Jag måste vara vansinnig som till på köpet tycker att det är riktigt roligt. Jag har märkt att alla oavsett ålder och kön kan deltaga i denna gemenskap av ett ständigt plockande av både vita och svarta stenar på ett rutigt bräde. Detta konfettiplockande är i min mening mycket roligt.

Johan Åhrlin / en av de nya dårarna