5-9 april 1995 i Härnösand, de 35:e Svenska Mästerskapen
av Björn Wallgren
I år spelades SM i Luffarschack på den nordligaste platsen hittills. Det påverkade nog i viss utsträckning deltagarantalet. Men vi som var där upplevde några spännande och trevliga dagar på Härnösands Teater, som ligger vackert belägen på en holme mellan fastlandet och Härnön.
I år prövades en delvis ny modell för SM. Som vanligt fanns det en elitklass, Stora SM, där 10 förkvalificerade spelare gjorde upp om SM-titeln, uteslutande med renjuregler. Förändringen var i den allmänna klassen, Lilla SM, där spelare med rating under 1800 kunde välja att spela renju, ryskt eller fritt luffarschack. De som låg över 1800 spelade alltid renju med varandra. Det har tidigare gjorts experiment med sådana här mixade regler och identiskt samma modell användes på Lag-SM 1994. Idén är naturligtvis att elitspelare och nybörjare ska kunna spela i samma tävling och ändå båda ha utbyte av det.
Stora SM spelades 5-9 april och Lilla SM 8-9 april. Tävlingsledare och domare var Jan Berglund.
Stora SM:
Två av de förkvalificerade, 3:an och 6:an från förra årets SM, Anders Henningsson och Kristian Lindberg, båda från Jönköping, meddelade på ett tidigt stadium att de avstod sina platser. Ändå såg det ut som startfältet uteslutande skulle bestå av spelare med över 2000 i rating. 36 timmar före spelstart ringde dock Göran Holgersson (också Jönköping) och meddelade att han blivit sjuk och inte kunde ställa upp. Nu var det kris! Artikelförfattaren följde dock strikt reglerna och ringde en lång rad samtal enligt fallande skala på rankinglistan. Efter ett stort antal vänliga men med tanke på det korta varslet bestämda nej, blev det napp i form av Härnösands egen Stefan Ögren. Kanske ett överraskande namn för många. Stefan hade tidigare bara spelat en tävling, Lag-SM 1994, och hade där fått en rating på 1786 och en 26:e-plats på listan. Alla som sett honom spela vet att han är en stor kämpe, som alltid ger sitt yttersta. Det skulle han behöva nu om han skulle undvika sistaplatsen i detta starka startfält, där som sagt de övriga nio hade rating över 2000.
Regerande Svenske Mästaren Stefan Karlsson fick gälla som favorit i år också. Det väntades allmänt att Ingvar Sundling skulle bli hans främste utmanare. Dessa två deltog tillsammans med artikelförfattaren, kvällen före tävlingen, i ett direktsänt caféprogram från Sundsvall, som gick ut över hela landet, och spred förhoppningsvis lite reklam för luffarschacksporten.
Första ronden bjöd inte på några överraskningar, men i den andra inträffade den första sensationen. Tord Andersson besegrade som vit Ingvar i D12/D5. Nu var det fyra man som delade ledningen med full poäng. Förutom Tord, Stefan Karlsson, Petter Gardström och Jan Palmgren, som verkade vara mer på hugget än på länge.
I de följande ronderna blev Tord och Jan besegrade både av Stefan och Petter, medan Ingvar vann parti efter parti. Bland annat slog han över gamle ärkerivalen Jan Palmgren som vit i I4! Så efter rond 6 var ställningen: Stefan och Petter 6 poäng var och Ingvar 5 poäng.
I de tre sista ronderna skulle de fyra seedade möta varandra. Förutom de tre i toppen hörde Bengt Asplund till dessa. Han delade nu 4:e-platsen med Tord på 3.5 poäng. Men Bengt trodde tydligen inte riktigt på sig själv, för trots gynnsamma ställningar förlorade han alla de tre partierna.
Stefan och Petter, som hade full poäng, möttes i ett viktigt parti i rond 7. Petter tryckte på under större delen av partiet, men efter 98 drag enades man om remi. Nu var Ingvar bara en halv poäng bakom.
Men det visade sig att Ingvar inte riktigt räckte till i den här tävlingen. Han besegrades ganska enkelt av Stefan i rond 8 och Petter i rond 9, slutade därmed 3:a, precis före en starkt spurtande Jan Palmgren. 5:a blev en stabil Tord Andersson. Den 6:e och sista platsen, som ger direktkvalificering till nästa års elitklass, togs av Rickard Johannesson, som i sitt första Stora SM inte lät sig nedslås av att han bara hade 1 poäng efter de första 6 ronderna. Bengt Asplund var nog lite besviken över sin sjundeplats, trots den fina starten. Björn Wallgren på 8:e plats var inte heller nöjd. Även om man inte har med segern eller medaljerna att göra så är en plats bland de 6 ett viktigt mål. Fjolårsfemman, Johnny Nielsen, betecknade själv sin insats, med en 9:e-plats och bara 1 poäng, som katastrofal. Slutligen blev Stefan Ögren, trots en tapper kämpainsats, sist med 0 poäng.
Men vem vann då SM? Det gick inte att särskilja Stefan Karlsson och Petter Gardström efter de ordinarie 9 ronderna. De hade spelat remi inbördes och besegrat alla övriga motståndare. Enligt reglerna måste då särspel med halva betänketiden tillgripas. Spänningen var andlös och man kunde höra en knappnål falla när detta avgörande parti spelades. De flesta trodde nog att den kortare tiden skulle gynna Petter, men denne chansade på ett djärvt försvar som vit i D12/D10 och trots att Stefan kanske inte spelade den optimala attacken hade Petter inte mycket att sätta emot. Partiet blev lite av en antiklimax. Stefan vann snabbt och kunde för andra året i rad konstatera att han var Svensk Mästare i Luffarschack.
Här syns, till höger, Stefan Karlsson och, till vänster, Petter Gardström i deras 98 drag långa remiparti.
Slutställning, Stora SM 1995:
Trots att Tord Andersson, till vänster på bilden, försöker avskärma resten av världen, förlorar han i sista ronden av Stora SM mot Jan Palmgren, som därmed säkrade 4:e-platsen.
Lilla SM:
18 spelare kom till start i denna allmänna klass. De två främsta skulle vara direktkvalificerade till nästa års Stora SM. Klara favoriter till dessa platser var utan tvekan Peter Jonsson och Anders Bertilsson. Två andra spelare blandade sig dock i slutstriden. Leif Larsson, som väl får betraktas som lite av en veteran i sammanhanget, och Hannes Hermansson, som är det mest lovande framtidshotet mot de etablerade toppspelarna. Dessa 4 tappade inte poäng till någon utomstående under de 9 ronderna. Anders tog en värdefull seger mot Peter för att därefter förlora mot Hannes. Hannes förlorade mot Peter och Leif. Leif förlorade mot Peter och Anders. När stridsröken så skingrats, stod det klart att Peter hade vunnit Lilla SM på kvalitetspoäng före Anders. Dessa två alltså till Stora SM nästa år. Hannes knep 3:e-platsen (också på kvalitet) före Leif. Ännu en fin framgång för 12-årige Hannes, som förutom den fina segern mot Anders Bertilsson, tidigare har besegrat bland andra Rickard Johannesson och Bengt Asplund. Bland de övriga i startfältet blev Hannes lillebror Linus främst med en 5:e-plats.
Slutställning, Lilla SM 1995:
Anders Bertilsson, till vänster, vann partiet mot främste konkurrenten i Lilla SM, Peter Jonsson, men vad hjälpte det? Peter vann ändå tävlingen!
Rickard Johannesson, till vänster, var ganska nöjd med 6:e-platsen i Stora SM. Här ses han i vinstpartiet mot Stefan Ögren, som sa sig inte vara totalt överraskad av sin 10:e och sista plats.
Flerfaldige Svenske Mästaren Ingvar Sundling, till höger på bilden, hade det tungt mot de främsta i årets SM. Här i partiet mot Bengt Asplund tog han dock en övertygande seger, vilket bidrog till att han i alla fall hamnade på medaljplats.
Framtidslöftet Hannes Hermans-son från Högsjö mottar 3:e-priset i Lilla SM av tävlings-ledaren Jan Berglund.