Komentar från Tommy Maltell:
Den här "sidan" är ganska stor och därför har jag inte lagt in några bilder direkt på sidan såsom i pappersversionen. Det finns istället länkar här och var till olika bilder. Sammanlagt finns det 28 foton från VM. Det finns inte länkar till alla på denna sidan men du hittar dem alla här.
Det finns en sida till på engelska om VM i Tallinn på den sidan som du hittar här finns länkar till alla världsmästaren Kawamuras partier samt en redovisning av alla resultaten i finalen.
Det följande VM-blocket är skrivet av flera författare. För den totala sammanställningen av texter, tabeller och bilder svarar Björn Wallgren.
Först ut på plan av svenskarna var Peter Jonsson som anlände till Tallinn redan den 15 juli, två veckor innan VM startade. Peter, som var en av organisatörerna för förra VM i Arjeplog hade erbjudit sig att hjälpa till eftersom Estlands Renjuförbund är ett litet sådant.
Peter: "Det var inspirerande att hjälpa till med förberedelserna. Jag tycker det är väldigt kul att lösa problem som uppstår och när tävlingen börjar förhoppningsvis se alla pusselbitar på plats. Tack vare att min övernattning var fri, blev det inte så dyrt i slutänden. Undviker man dessutom turistfällorna i centrum kan man äta en dagens lunch för ca 10 kr (hederlig husmanskost). Jag fick dessutom tillfälle att lära mig grunderna i bridge och jag besökte Tallinns bridgeklubb två gånger. Som tur var kunde man köpa både Expressen och Aftonbladet för det facila priset 20 kr/st. Men vad gör man inte för att lösa korsorden... Det var också intressant att se på den utveckling Estland genomgått sedan självständigheten 1991."
Under en lång tävling som VM är det bra om man kan ha något som skingrar tankarna. På eftermiddagen före öppningsceremonin anordnades en bridgeturnering som många renjuspelare deltog i.
Resultat 1. Aavo Heinlo / Marlen Raudsepp EST / EST 100 2. Endrik Arumägi / Juris Skuskovniks EST / LET 89 3. Lauri Naber / Peter Jonsson EST / SVE 86 4. Merle Harju / Maris Tuvikene EST / EST 77 5. Oleg Fedorkin / Andrej Pavinich RYS / RYS 73 6. Ülle Harju / Konstantin Nikonov EST / RYS 69 7. Anta Gaujens / Artis Gaujens LET / LET 66 8. Eve Harju / Margus Tuvikene EST / EST 58,6 9. Pavel Salnikov / Viktor Alexandrov RYS / RYS 52,6 10. Anders Bertilsson / Kazuto Hasegawa SVE / JAP 48,8
1:a Aavo Heinlo är ordförande i Tallinns bridgeklubb och Marlen Raudsepp är en ung tjej som spelar både renju och bridge.
2:a Endrik Arumägi är en yngling som spelar bridge, renju men också bordtennis. Juris Skuskovniks från Riga är en ganska duktig renjuspelare.
3:a Lauri Naber rankas som Estlands 4:a/5:a i renju men är enligt utsago bättre i bridge. Peter Jonsson är "lekman" i bridge (ha!)
av Tord Andersson (på fotot är han till vänster)
I samband med att fjärde VM i renju spelades i början av augusti i Tallinn i Estland, blev jag tillfrågad om jag ville medfölja som coach för de svenska spelarna. Tacksam för denna chans att uppleva VM-tävlingarna på ett lite annorlunda sätt tackade jag givetvis ja till detta, och hoppas att min närvaro och insats haft sådan betydelse för spelarna att den varit motiverad. Jag blev också i samband med resan ombedd att skriva några ord om dels det internationella kval som hölls dagarna före själva VM, samt om A-turneringen.
I kvaltävlingen, som hölls under fredag-lördag (29-30 juli), deltog Petter Gardström från Sverige (2:a i de svenska uttagningarna) eftersom vi endast hade en garanterad plats i A-VM. Tyvärr blev startfältet i detta kval något tunt, med endast 8 spelare varav 5 skulle gå vidare till en VM-plats. De övriga 7 representerade Ryssland, Estland, Lettland, Armenien, Azerbajdzjan och Taiwan. Tyvärr saknades helt spelare från nationer som Ukraina och Vitryssland med flera, samt från USA (enligt rykten skulle eventuellt två spelare kommit därifrån).
Enär en femteplats skulle räcka för vidare avancemang förutspåddes redan i förväg att många partier skulle sluta remi och att en hel del "fegspel" skulle förekomma. Tyvärr blev också detta fallet, speciellt för vissa spelare; hela 9 partier av 28 slutade remi utan att mer än 5 stenar lagts ut. Värst är Albert Pogosian från Armenien som svarar för hela 5 av dessa snabbremier och endast spelar två partier i hela kvalet, varav han vinner ett och förlorar ett, och med denna märkliga insats ändå blir femma.
Kvaltävlingens negativa överraskning är annars den unge hemmaspelaren Tuvikene, tydligen känd för att vara väldigt ojämn, som gav ett ytterst nonchalant intryck och spelade tämligen chansartade varianter. Med endast en vinst och en remi belade han näst sista plats i sluttabellen.
Övriga spelare kämpar dock desto hårdare. Lettländaren Veidemanis spelar nästan enbart verkliga kämpapartier, där han ger sig in i lite udda varianter och använder all sin energi för att gräva fram attacker. De två ryska spelarna Iljin och Peskov verkar båda lite nervösa i sitt spel. Iljin får också turneringens värsta förlust mot Petter, då han först försatt sig i en väldig tidsbrist, men lyckas få ut mer än 20 drag på ett par minuter, men sitter med sista stenen före tidsförlängning i handen när tiden faller.
Petter gör en mycket stark insats i turneringen och vinner 5 raka matcher. Han utnyttjar sin tid maximalt och hela tre gånger drar han hem vinst med mindre än en minut kvar på klockan. Jag tror nästan hjärtat skall lägga av när jag står och tittar; klockan tickar mot sista halvminuten, Petter sitter helt lugnt och tänker, så äntligen ett drag, följt av det typiska, hårda, bestämda slaget på klockan som tyder på att Petter räknat ut vinsten.
Värsta partiet är mot Peskov, när Petter för ovanlighets skull helt tappar masken, stönar och grimaserar, då han inser att han borde dragit en fyra före sitt drag för att vinna. I sista sekunderna gräver han ändock fram en något mer knölig vinst. Puuh!
I näst sista ronden accepterar Petter Pogosians remierbjudande utan något spel. I sista ronden möter han dock Veidemanis, den ende spelare förutom honom själv som är obesegrad. Båda kämpar mycket hårt, uppenbarligen vill Veidemanis gärna vinna turneringen, och trots att remi ger Petter förstaplatsen kämpar han in i det sista för att söka vinna; partiet slutar dock slutligen remi.
Förutom Petter går alltså Veidemanis, Peskov, Iljin och Pogosian till VM:s A-turnering. Eibatov från Azerbajdzjan, Tuvikene och taiwanesen Chung blir utslagna. Den senare kämpade entusiastiskt men räckte nog ej riktigt till i detta sammanhang, men tog dock sin enda poäng mot Tuvikene.
1. Petter Gardström Sverige 6 2. Arnis Veidemanis Lettland 5 3. Stepan Peskov Ryssland 4.5 4. Dmitrij Iljin Ryssland 4 5. Albert Pogosian Armenien 3.5 ---------------------------------------------------------------------------- 6. Nizami Eibatov Azerbajdzjan 2.5 7. Margus Tuvikene Estland 1.5 8. Chung Hsien-Chi Taiwan 1
av Tord Andersson
Så är det då äntligen dags, det är måndag morgon och klockan närmar sig 9. De 12 spelarna samt några nyfikna åskådare är samlade i spellokalen, vissa verkar väldigt spända, andra mer avslappnade. Efter en tyst minut för den nyligen så tragiskt avlidne uzbekiske renjuspelaren Mikhailov är det så äntligen dags att starta 1995 års VM. Klockorna startas och tystnaden breder ut sig i lokalen, endast klockornas tickande hörs. 12 sammanbitna, koncentrerade ansikten stirrar på de ännu tomma brädena, eller bara rakt ut i luften. Ganska snart börjar någon göra sina första drag. Redan i första rond märks att det kommer att spelas mycket I11.
De båda ryssarna Peskov och Iljin har redan efter 2 timmar tagit remi, utan några större försök från någon, i övrigt tar nästan alla partier första dagen uppemot 4 timmar. Från svensk synvinkel blir VM:s första dag något av ett fiasko, Petter tar den enda halva poängen mot hemmaspelaren Soosörv. Stefan får spela varianter han analyserat både mot Reims och Iljin, men blir helt utspelad av den förre och hamnar snart i en förlorad ställning även mot Iljin, trots att denne spelar på ett sätt som Stefan trott skulle ge honom vinst. Tyvärr tycks de första två ronderna bli typiska för hela turneringen för Stefans del. Hans analyser blir flera gånger vederlagda, och det tycks allmänt gå väldigt tungt för honom.
De två favoriterna, japanske mästaren Kawamura och regerande världsmästaren Meritee, inleder starkt med två vinster första dagen, medans japanen Nara får två förluster. Denne, som väl ändå ska ha mest VM-rutin av alla (har han inte deltagit i samtliga VM?) verkar otroligt spänd, och spelar nästan lite märkligt.
I tredje ronden, på tisdag morgon, kan vi äntligen vara säkra på en svensk poäng (Stefan och Petter spelar mot varandra). Petter hittar ett eget sätt att attackera, och lyckas dra hem vinsten. Iljins vinst över Kawamura i samma rond ändrar om lite i toppen.
Meritee ångar på och ser länge ut som han skulle kunna klara favoritskapet, men efter fem raka segrar kommer en mycket snabb förlust i 6:e ronden mot Kawamura, efter vad som tydligen är en kraftig analysmiss.
För Veidemanis del blir A-turneringen betydligt kärvare än kvalet, han har fortfarande 0 poäng när han och Petter möts i femte ronden. Veidemanis chansar med en lite svag variant, varefter långtänkaren Petter slår nytt personligt rekord med att tänka 1 timme 40 minuter för att hitta det vinstgivande draget. Hans motståndare svarar med att tänka 2 timmar 10 minuter på svarsdraget, men i nästa drag vinner Petter dock omedelbart. Jag har smitit ut ur spellokalen en stund och analyserat positionen, så jag inser ganska väl hur många varianter det finns att tänka på, och hur mycket som snurrar runt i skallen på de två spelarna. Fast man kan ju förstå om den som ej är tillräckligt insatt i spelet kanske inte inser det händelserika i att två stenar läggs ut på ett bräde under nästan 4 timmar.
Den enda verkligt skamliga remin spelas mellan ryssarna Peskov och Salnikov, som i förväg överenskommit om remi och endast lägger ut 10 stenar. I efterhand skäms också Salnikov.
De märkligaste partierna i turneringen spelas i rond 7 mellan Kawamura och Nara, samt mellan Iljin och Gardström. I båda partierna spelas exakt samma variant av D3, Iljin kopierar Kawamuras drag som svart och partierna blir identiska upp till drag 30. Spelarna är synnerligen nyfikna på varandras partier, och sitter tidvis vid varandras bord; vid ett tillfälle kommer Kawamura vandrande efter att ha sträckt på benen, sätter sig ner på sin plats, tittar upp och upptäcker till sin förvåning Petter på andra sidan brädet. När han tittar över lokalen upptäcker han Nara på Petters plats.
Början av partierna tycks ju ändå spelas mellan Kawamura och Petter, då Nara inväntar Petter och kollar hans stoppar som vit. Efter 30 börjar dock Iljin för första gången i partiet tänka själv, och hittar en smart attack. Kawamura väljer dock ett annat sätt att attackera. Tyvärr slutar partierna på absolut minst önskvärda sätt, Iljin lyckas fixa ihop vinsten, medan Kawamura slutligen tappar greppet och förlorar. Tråkigt att Iljin kunde få hela sin uppbyggnad gratis, utan att behöva tänka, men tyvärr kan man väl knappast förbjuda spelarna att titta på övriga pågående partier.
När de sista ronderna närmar sig börjar alltmer en topptrio utkristallisera sig med Iljin, Meritee och Kawamura. Därefter följer en hel drös med spelare som kommer att göra upp om de viktiga platserna 4 till 7. Stefan med endast tre poäng börjar tyvärr på att bli lite avhängd, och matchen mot Salnikov, tredje ronden från slutet, blir något av en ödesmatch. Trots att Salnikov av rädsla för normalt spel väljer en mycket usel variant (som nog är förlust) lyckas Stefan ej vinna; han klarar tyvärr inte att räkna ut en vinst som han har.
Också Veidemanis, Pogosian och hemmaspelaren Soosörv börjar bli avhängda. Den senare har jobbat väldigt hårt med arrangerandet av tävlingen under veckorna före, och orkar förmodligen aldrig riktigt ta så allvarligt på spelandet. Även när han förlorar ser han lika förnöjsam ut; när matchen mellan honom och Stefan tog slut var jag tvungen fråga vem som egentligen vunnit, då Stefan sitter med ett bistert, sammanbitet ansiktsuttryck, medans Soosörv ler sitt vanliga, småmysiga leende, (Stefan hade dock vunnit!)
Mellan de fyra i botten och de tre i toppen är ställningen dock väldigt jämn i slutet av turneringen, och alla tycks ha chansen att placera sig. Situationen blir extra märklig då tre ryska spelare deltar (Iljin hade ju personlig plats i kvalet efter att ha vunnit B-turneringen i Arjeplog 1993). Samtidigt har RIF:s årsmöte tagit beslut om att utöka antal nationsplatser till tre, men det tycks oklart om detta gäller innevarande år, eller från och med nästa VM. (Kan verkligen förutsättningarna ändras mitt under pågående tävling?)
Problemet löser sig förstås självt om Iljin blir världsmästare, och med endast tre ronder kvar ser han ut att ha en jättechans med 7,5 poäng av 8. Återigen visar det sig vad svårt det är att vinna när man måste; Iljin avslutar turneringen med tre raka förluster och slutar endast trea. En mycket välförtjänt Kawamura seglar i slutronderna upp i toppen och blir ny världsmästare, medans företrädaren Meritee slutar tvåa.
Kampen kring 7:e-platsen blir stenhård in i sista ronden, men Petter lyckas i denna besegra Nara och därmed av egen kraft greja en sjätteplats, på samma poäng som både fyran och femman (Nara och Peskov). Stefan behåller sitt oflyt in i det sista och avslutar med förlust mot Veidemanis och endast tre poäng. (Både Stefan och Petter har dock slagit Nara!) Att Salnikov slutar som åtta löser automatiskt problemet med om ryssarna skulle fått behålla tre platser eller ej.
(Om du klickar på namnen så får du se en bild av spelaren. De flesta foton är stora filer. Om du vill veta hur stora gå till fotosidan. Där finns länkar till först 28 foton från VM och sedan dessa 12 individuella foton av spelarna..T
1. Norihiko Kawamura Japan 9 2. Ando Meritee Estland 8 3. Dmitrij Iljin Ryssland 7,5 4. Hideki Nara Japan 6 5. Stepan Peskov Ryssland 6 6. Petter Gardström Sverige 6 7. Aldis Reims Lettland 5,5 8. Pavel Salnikov Ryssland 5,5 9. Arnis Veidemanis Lettland 4 10. Ants Soosörv Estland 3,5 11. Stefan Karlsson Sverige 3 12. Albert Pogosian Armenien 2
Resultat från alla partier rond för rond
Avslutningsvis tycker jag trots allt att våra båda svenska spelare gjort en mycket stark insats, och kämpat hårt och väl i samtliga sina partier. Tyvärr är det så att det blir väldigt svårt att komma igen när man börjat förlora, och när man som Stefan upptäcker att vissa spelare, som Reims och Iljin, knäcker ens egna analyser. När man får oflyt fungerar till sist ingenting och man förlorar även partier man skulle vunnit. Jag hade ändå en känsla av att han borde ha lyckats bättre än 11:e och näst sista plats. Han skulle definitivt haft kapacitet för en bättre placering med bara en liten smula mer tur i några avgörande lägen. Dock är naturligtvis samtliga spelare i en VM-turnering av mycket hög klass och det torde inte vara någon skam att hamna bakom någon av dem. Med Petters sjätteplats har vi i alla fall uppfyllt förbundets målsättning om att rädda en nationsplats till Sverige, och möjligen var min förhoppning om att detta skulle bli vårt klart bästa VM hittills lite väl optimistisk, dock känns det som vi hänger med mycket bra i toppen och med lite tur kan våra bästa mäta sig med vem som helst i världen. Både Stefan och Petter verkade också ha bra kondition för att genomföra en tung turnering. Under andra halvan av tävlingen märks en viss tendens till att flera partier tar slut lite snabbare; Stefan och Petter tillhör dock de som använder sin tid i stort sett fullt ut i samtliga ronder. Jag tror vårt system med en väldigt tung uttagningsturnering bara en månad före VM är väldigt bra. Inför framtiden måste vi dock snarast börja studera vad som kan förbättras i tränings- och förberedelseavseenden.
Slutligen vill jag även offentligt tacka "mina" båda spelare för deras insatser.
Alla partier spelade av världsmästaren Kawamura.
Från VM-historiens kanske mest emotsedda match, den mellan då regerande världsmästaren Ando Meritee (t.v.) och japanske mästaren (och sedemera världsmästaren) Norihiko Kawamura.
Kommentar från Tommy Maltell: Här följer två artiklar av Petter Gardström och Stefan Karlsson med kommentarer till deras partier i VM. Tyvärr finns inte själva partierna med i den elektroniska varianten av tidningen .- kanske kommer de att läggas upp senare.
Min målsättning var i första hand att gå vidare från kvalet till finalen. I övrigt att spela så bra partier som möjligt. På slutet blev också en plats bland de sju bästa ett mål för att ge Sverige en nationsplats i nästa VM.
På förhand trodde jag att det med min spelstil skulle bli svårare att göra bra partier i förkvalet, på grund av de korta betänketiderna, än i finalen.
Här följer kommentarer till mina egna partier:
Rond I: P.G.-A.Soosörv ½-½. Soosörv sätter upp D8 och vi spelar upp till 20-20 en vanlig förekommande situation i denna öppning. 22-22 tyckte jag var ett intressant drag. Jag försökte mig på en attack men övergick till remispel med 37 och 39 och fick remi efter en lite konstig avslutning.
Rond II: S.Peskov-P.G. 1-0. Jag ville få till samma situation som Stefan fick till mot Kawamura i en senare rond. Men Peskov har en annan spelstil och jag fick se mig slagen ganska fort. Om 12-21 kanske det blir ett längre parti.
Rond III: P.G.-S.Karlsson 1-0. Upp till 15-15 spelades mycket under denna vecka. Efter 16-16 tyckte jag att jag ville ha två viktiga punkter i 17 och 19 och på något sätt lyckades jag strula till det och vinna.
Rond IV: N.Kawamura-P.G. 1-0. Här kom min första dundertabbe i turneringen. Efter 39-39 ska jag bara fortsätta att stoppa normalt och remi hade troligen varit resultatet.
Rond V: P.G.-A.Veidemanis 1-0. Den här öppningen fick jag stöta på i VM-kvalet i Sollentuna. Men 12-12 var ett nytt drag för mig. 13-13 och 15-15 är naturliga, visserligen är 17-17 också naturligt men jag tog mig en funderare i 1 h 45 min på det draget. Veidemanis såg uppgiven ut efter att ha tänkt i 2 h 10 min på följande drag och gav i princip upp med 18-18 och 20-20.
Rond VI: A.Reims-P.G. 1-0. Istället för 17-20 så spelades den här varianten mer förr tror jag. Hasegawa har spelat denna 17-17 mot både mig och Stefan de två senaste VM och vunnit ganska snabbt. Drag 20-20 görs troligen bättre i p. 26.
Rond VII: D.Iljin-P.G. 1-0. Jag väljer vit i D3 mot Iljin oich får upp samma situation som Nakamura och jag spelade i VM-91. Samtidigt sitter Kawamura och Nara på bordet bredvid och spelar upp samma situation. Iljin är inte sen att upptäcka detta och gör precis samma drag som Kawamura gör mot Nara. Helt plötsligt blir det som om jag får Kawamura som motståndare. Nara går och lägger sig för att sova i en timme och kommer nyvaken tillbaka för att göra samma drag mot Kawamura som jag gör mot Iljin. Iljin får upp en bra attack med 31 till 37 vilken jag inte lyckas stoppa. Kawamura däremot attackerar på sitt sätt och förlorar.
Rond VIII: P.G.-P.Salnikov 1-0. Ett viktigt parti där jag verkligen måste vinna om jag skulle ha en bra chans att komma bland de sju bästa och få en nationsplats till Sverige till nästa VM. Salnikov ville också gärna vinna vilket slutade med att han hamnade i en situation där han satte bort sig. Efter 16-16 kanske 17-26 och 19-31 är en fortsättning att fundera på.
Rond IX: A.Pogosian-P.G. 0-1. Pogosian spenderar mycket tid på sin attack upp till 39-39. Efter att han inte fått ihop någon vinst hamnar han i tidsnöd och sätter bort sig.
Rond X: P.G.-A.Meritee ½-½. Meritee sätter lite förvånande upp I11 och jag spelar från början på remi och lyckas ganska snabbt få det. Något fult kanske men nu kunde jag vila och koncentrera mig på den sista ronden. Om jag nu skulle komma ibland de sju bästa så hade jag abgörandet i mina egna händer. Om man ville attackera i det här partiet kanske punkterna A och B vore intressanta efter 34-34.
Rond XI: P.G.-H.Nara 1-0. Jag spelar samma 17 och 19 som mot Stefan. Om 30-35 så kanske vit kan stoppa svart aktivt. 21-22, 23-21 och 25-25 kan vara ett bra alternativ att spela. Om 20-22 så kan 21-38 vara en tänkbar fortsättning.
Jag var efter VM nöjd med min insats. Jag uppskattade verkligen att ha Tord som coach. Stefan var också ett stort stöd. Det bästa var att min fru Mina var med under förkvalet. Det gjorde att jag kunde koppla av ordentligt mellan ronderna.
För att i kommande VM kunna göra ännu bättre resultat krävs nog mer förarbete (analyser och sådant). Där är Stefan ett stort föredöme med sin seriösa inställning. Å andra sidan kanske Stefan skulle ta efter mig lite också, det vill säga ibland ha lite distans till spelet och försöka koppla av mellan tävlingspartierna.
Petter Gardström till vänster under vinst-partiet i kval-tävlingen mot Dmitrij Iljin. I huvud-turneringen fick Iljin revansch.
av Stefan Karlsson
Jag anlände till Tallinn den andra kvaldagen av det internationella kvalet. Petter låg i ledningen och hade i princip säkrat en plats i VM-slutspelet. Tord, Sveriges coach under VM, var märkbart nöjd med läget. Dagen efter följde invigningen som var riktigt trevlig med sång och musik. En liten fadäs var dock inlottningen till VM-slutspelet som var tvungen att göras om efter att domaren Alexej Skuridin lottat in ett par spelare i fel lottningsgrupper. Annars vill jag framhålla arrangörerna som gjorde ett utmärkt jobb med de 4:e världsmästerskapen.
I VM handlar det mycket om psykologi och självförtroende. Ett bra exempel på det var Iljin som hade 7,5 poäng efter de första åtta ronderna, men sedan föll ihop helt med tre förluster som följd. Att han kom trea tycker jag ändå inte var någon stor överraskning, det var på nåt sätt hans tur att visa sig i toppen i en stor tävling. Meritee spelade mycket starkt och var väl förtjänt av en andraplats. Hade marginalerna varit lite mer på hans sida hade han försvarat sin titel från Arjeplog-VM. Nye världsmästaren Norihiko Kawamura, tillika japansk meijin, gjorde vad de flesta förväntade sig av honom. Hans parti mot Meritee var ett bevis på vad grundliga analyser kan betyda. Meritee gjorde misstaget att gå rakt in i en analysvariant med svart vinst som Kawamura kände väl till.
Här följer kommentarer till mina egna partier:
Rond I: A.Reims-S.K. 1-0. Jag satte upp I11 och hoppades kunna försvara mig hyggligt som vit. Reims hade en klar taktik, efter min kombination 10 och 12 spelade han 13-13, vilket är ett bättre drag än jag visste om före VM. Jag trodde att 14-14 var ett bra drag , men 15-15 är stark. Jag fick ett svårt parti med stora problem att hålla tillbaka svart. 33-33 är mycket stark. 32-44 är nog bättre, men ställningen kan knappast sägas vara gynnsam för vit. 17-17 är nog OK, men exempelvis 17 under 1 är väl så bra. Pga 13-13 måste 10-10 ifrågasättas. Troligen är gamla 10-12 bättre.
Rond 2: S.K.-D.Iljin 0-1. Som väntat föreslog Iljin I10 och jag fullföljde min taktik upp till 13:e draget. Efter ca. 45 min. satte han ut 14-14, vilket är ett drag som jag underskattat i analyserna. Före partiet var jag övertygad om att detta drag inte var möjligt, men nu anser jag snarare att det är det bästa draget. Analyserna efter partiet visar samma resultat som jag kom fram till vid brädan, det går inte ihop för svart! I det läget får vit ett minst sagt ljust parti.
Efter första dagen kunde jag och Tord konstatera att jag hade fått sämsta tänkbara start, två nollor. Dessutom i två analysvarianter som jag ansåg mig behärska väl före VM, vilket alltså visade sig helt fel. Även om jag med Tords hjälp försökte glömma var det svårt, jag började tvivla på mig själv och kanske framför allt på mina taktiska förberedelser.
Rond III: P.Gardström-S.K. 1-0. Jag valde I11 och använde "Kawamura-försvaret" 16-16. Efter denna inledning spelade Petter en helt ny attack, vilken han senare också använde mot Nara med lika stor framgång som här. Möjligen är det starkare att stoppa trean på andra sidan i 20:e draget utan att dra fyran.
Rond IV: S.K.-A.Pogosian 1-0. Jag valde att attackera med den så kallade C-5:an och Pogosian spelade offensiva 8:an med ett ganska ovanligt drag 12. Dragen 13 till 15 är balanserade drag. 16-16 spelade Pogosian senare både mot Meritee och Iljin, samtliga partier vann svart efter att ha spelat 17-17.
Rond V: A.Meritee-S.K. 1-0. Ett mycket intressant parti där jag ville pröva Meritees I9-analyser. Jag kände till hans taktik med 13-13 och 15-15 och hade bestämt mig för dragföljden 16-16 t o m 20-20. Jag blev lite överraskad av att han satte 21-21 så fort. Jag tror att 21 kan stoppa trean på andra sidan och är nog också ganska bra. Efter 21-21 var min taktik 22-22. 25-25 är mycket bra. 26-26 är inte bra, den är för passiv, men jag är osäker om det finns något bättre. Efter partiet menade Meritee att vit kan försöka spela mer skarpt från drag 26, men det är svårt att hitta någon bra variant. Kanske kan man förändra 24, men även det är svårt.
Rond VI: S.K.-H.Nara 1-0. Här försökte jag med ett ryck i drag 11 som framför allt har spelats mycket av Nick Mikhailov. Nara gjorde ett jättemisstag i 16-16. 16-21 är bättre, men kanske är 16 under 5 tvång. Från 17-17 finns inget försvar.
Rond VII: A.Soosörv-S.K. 0-1. Jag öppnade återigen med I11 och Soosörv valde svart och spelade en mycket vanlig position t o m 13-13. Här valde jag 14-14 för jag vet att Soosörv tycker bättre om att spela den vanligare varianten med 14-22, men 14-14 är också stark. 21-21 är intressant och måste nog följas av 22-22. 23-23 är kanske däremot inte så bra. Efter att svarts attack ebbade ut kunde jag spela hem en vinst som vit när vi båda hade ganska lite tid kvar.
Rond VIII: S.K.-S.Peskov 0-1. Min I10-taktik inför VM fick sig som tidigare nämnts en knäck i rond 2. Så när Peskov satte upp I10 mot mig använde jag istället en standardvariant som jag spelade en del under 1994. Han valde 16-16 som är ett relativt ospelat drag. Mitt fortsatta spel hade mer karaktären av attack till försvar än något annat. 53-53 är en jättemiss, som omedelbart ledde till svart dubbeltrea.
Rond IX: P.Salnikov-S.K. 1-0. Ett mycket konstigt parti som svängde från vit vinst till svart vinst. 16-16 är bästa försvar. 17-17 är minst sagt märklig, inte ens Salnikov förstod draget riktigt efter partiet. Om 18-18 och 20-20 verkligen är vinst är jag inte helt säker på, men efter att svart drar fyran 21-21 är det definitivt vit vinst med 26-A. Jag hade missat dragföljden 27-B, 28-C och 30-D, vilket är vinst.
Rond X: N.Kawamura-S.K. 1-0. Inför 10:e ronden hade jag fortfarande en teoretisk chans att ta en 7:e plats som skulle ge Sverige en nationsplats till nästa VM. En förutsättning var förstås att jag skulle vinna mina återstående partier. Eftersom vi i Sverige hade tittat ganska mycket på en skarp variant i I6, introducerad av Ingvar Sundling, så ville jag pröva den. Taktiken visade sig till en början mycket framgångsrik. Efter 13 drag uppstod en mycket känd position som är publicerad i Sagaras "Från öppning till mittspel". Jag fullföljde min plan med 14-14 som gav Kawamura stora bekymmer. Han tänkte länge innan han beslutade sig för 15-15, för övrigt samma drag som datorprogrammet "Renju for Windows" väljer i positionen efter drag 14. 16-16 kan tyckas besynnerligt, men är nog bästa eftersom draget stoppar den farliga diagonalen 7-16. Dragföljden t o m 21 är nog inte speciellt bra teoretiskt, då en stopp av trean från andra sidan i drag 22 är väldigt stark för vit. Tyvärr insåg jag inte den fortsättning som skulle följa när jag satt 22-22. Från 23:e draget visar Kawamura hur man ska forcera fram en vinst. Mycket snyggt!
Rond XI: S.K.-A.Veidemanis 0-1. Sista ronden och jag var helt avsågad från de sju första platserna, liksom Veidemanis. Han ville tydligen spela en specialare i sista ronden. Då och då plockar han fram någon skarp variant i I9, så även nu. 10-10 är inte så vanlig. 12-12 och 14-14 är nog de starkaste. 15-16, 17-15, 18-18 och 19-21 är säker vinst enligt Veidemanis, vilket jag inte lyckades hitta i partiet. Trots det spelade jag ganska starkt och efter 26-26 fanns det svart vinst igen genom att dra iväg ut till vänster med start i p. 31 och p. 33. Men icke, det ville sig inte och partiet rullade över i vits händer som vann partiet.
Jag tog alltså tre poäng i VM-slutspelet 1995, varav en vinst där jag i princip inte behövde göra ett enda drag som jag inte visste om före VM. Jag är klart besviken över min egen insats. Man borde kunna förvänta sig mer efter den vårsäsong jag hade med en 5:e-plats i Ryska Öppna Mästerskapen, SM-guld och segrare i svenska VM-kvalet.
Jag är glad att Petter steg fram och visade vad svensk renju går för, och det gjorde han med besked. Sex poäng är bra i det här startfältet. Tack Petter för Sveriges nationsplats 1997, det hade inte känts lika bra för svensk renju utan den. Tack också till Tord som var ett fint stöd mellan ronderna.
Stefan Karlsson till höger under vinst-partiet mot Hideki Nara i sjätte ronden.
av Björn Wallgren
Direkt efter sista VM-partiet gav nye världsmästaren Norihiko Kawamura en intervju speciellt för Fem-I-Rad.
FÖRST SKA JAG BE ATT FÅ GRATULERA DIG TILLSEGERN I DET 4:E VÄRLDSMÄSTERSKAPET I RENJU: Tack så mycket.
KAN DU BERÄTTA LITE OM DIG SJÄLV: Jag är föddi Nagoya den 14:e oktober 1964. Jag blir alltså 31 i år.Jag föddes medan de Olympiska Spelen pågick i Tokyo.
Jag är ingenjör och arbetar på Matsushita Electric Works. Jag har en fru, Yuko, som är lika gammal som jag. Vi gifte oss 1990. Vi har en dotter, Tomona, som föddes 1994. Vi bor i Katano City, Osakaregionen, alltså nära Kyoto, renjuts ursprungsplats.
NÄR BÖRJADE DU SPELA RENJU OCH HUR GICK DET TILL: Jag var 14 år gammal och gick i skolan. Jag hade en matematiklärare som var mycket intresserad av logiska tankesporter. Han fick mig först att börja spela shogi, men snart gick jag över till renju. I Nagoya fanns det inte så många spelare, men när jag var 18 år började jag på Kyotos universitet. 1986 spelade jag min första Meijin-zen (Japans topp 10) och det har jag gjort varje år sedan dess. Samma år deltog jag i Stockholm Summer Trophy. 1987, 91 och 93 vann jag Meijin-zen och fick utmana mästaren Nakamura, men förlorade. Det var först 1994 som jag lyckades vinna över honom och bli japansk mästare. Och nu 1995 har jag blivit världsmästare.
VILKEN AV DINA SEGRAR VÄRDERAR DU HÖGST: Det är trots allt Meijin-titeln. Jag vann ju över den oövervinnerlige Nakamura. I VM är det lite mer chansartat med 12 spelare där alla möter alla.
FINNS DET NÅGOT MER ATT UPPNÅ NU NÄR DU HAR VUNNIT ALLT: Jag vill försvara min Meijin-titel.
KOMMER DU ATT FÖRSÖKA FÖRSVARA DIN VM-TITEL OM TVÅ ÅR: Det är för tidigt att säga. Vi får se.
KAN DU BERÄTTA NÅGOT OM NAKAMURA SEDAN DU BESEGRADE HONOM: Han har nu tagit ett uppehåll. Han kommer nog inte att spela i år eller nästa år. Men sedan kommer han nog tillbaka.
VAD HAR DU FÖR STARKA RESPEKTIVE SVAGA SIDOR I DITT SPEL: Japanska spelare har bättre teorikunskaper än alla andra. Jag försöker hitta nya drag. Det är också Nakamuras stil. Efter mittspelet är jag svagare. Men teori är viktigast och jag fortsätter med det.
HUR LÄGGER DU UPP TRÄNINGEN. HAR DU GJORT SPECIELLA FÖRBEREDELSER INFÖR VM: På grund av familjen och arbetet har jag väldigt lite tid att analysera och spela numera. Jag försöker träna när jag åker tåg och när jag har lunch. Ibland blir det kanske bara tio minuter på en dag. Jag gjorde inga speciella förberedelser inför VM. Jag levde på gamla kunskaper. Det kan bli svårt i längden.
KAN DU BERÄTTA OM HUR DU UPPLEVDE DEN HÄR VM-TURNERINGEN: Först vann jag mot Veidemanis och Reims. I tredje ronden mötte jag Iljin. Jag visste inget om honom. Han var bättre än jag trodde. Jag gjorde ett stort misstag och förlorade. Efter det var jag mycket besviken. Det bästa är att vinna. Jag kunde inte äta något. Hayakawa gav mig speciell massage som skulle ge energi och avslappning. Jag drack också alkohol för att slappna av. Jag kom igen. I sjätte ronden mötte jag Meritee. Jag hade analyserat varianten vi spelade mycket väl. Hans 26 var kanske ett misstag. 27 är Nakamuras drag. Stort svart övertag. En lätt vinst. Sedan mötte jag Nara. Han är en typisk japansk spelare. Mycket tuff. Bättre slutspelare än jag. Vi är mycket goda vänner. Han vann, men det gjorde inte så mycket. Jag visste att han skulle slå Iljin senare. För övrigt är alla spelarna i finalen goda vänner. Jag tycker om dem alla. Mina partier med svenskarna var mycket hårda. Karlssons drag 14 var nytt för mig. Tack vare ett stort misstag av honom senare vann jag ändå. I sista ronden mötte jag Salnikov. Jag var tvungen att vinna, annars kunde Iljin bli världsmästare. Jag ville inte spela en öppning typ I11, där Salnikov skulle kunna få remi. Det var vinna eller förlora. Jag spelade ett ovanligt försvar i I8. Jag gillar den varianten. Själv kan jag den svarta vinsten. Få andra kan det. Salnikov gjorde misstag i varje drag. Jag vann lätt och blev världsmästare. Jag är mycket glad nu. Turneringen var hård. Just nu tänker jag: aldrig mer en sådan tävling. Men efter ett tag kommer man bara ihåg det roliga.
HAR DU NÅGRA RÅD TILL SPELARE TYP MIG SOM INTE ÄR SÅ BRA, MEN VILL BLI BÄTTRE: Man måste tycka om renju, älska spelet. Det mest grundläggande är att lära josekis (kända dragföljder). Men du måste tänka själv. Inte bara lära in utantill. Ifrågasätt!
NU HAR JAG SLUT PÅ MINA FRÅGOR. HAR DU NÅGONTING DU SKULLE VILJA TILLÄGGA: Jag skulle vilja hälsa till tre spelare som är kvar hemma i Sverige: Ingvar Sundling, Jan Palmgren och Bengt Asplund.
Kawamura har fått sitt pris som världsmästare.
av Björn Wallgren
Efter avslutningen av VM gav även silvermedaljören Ando Meritee sina synpunkter på turneringen.
Före VM var hans djupaste dröm naturligtvis att vinna tävlingen och försvara sitt guld från 1993, men han trodde att en plats bland de tre bästa var ett realistiskt mål. Två saker låg honom i fatet. Dels att han hade gjort väldigt lite analyser på sista tiden. Dels att VM gick på hemmaplan. En del tror att det är en fördel att spela på hemmaplan, men i verkligheten innebär det att man måste tänka på problem som har med tävlingsorganisationen att göra.
Meritee var väldigt nervös i början av tävlingen. Mötte Salnikov i första ronden. Ville verkligen vinna. Salnikov hade vinst, gjorde misstag och Meritee vann. Då trodde han att han skulle kunna vinna VM. 5 raka segrar. Det ger en väldig press att leda tävlingen. Han förlorade i 6:e ronden mot Kawamura för att han hade försummat analyserna. Iljin spelade väldigt bra och ledde när tre ronder återstod. Han drabbades också av den nervositet det innebär att vara i ledningen och klappade igenom totalt på slutet, med tre raka förluster. Meritee erkänner att han inte är helt psykologiskt stark. Blir nervös när han är i ledningen. Arg för förlusterna mot Kawamura och Reims. Tog sig samman på slutet med 2.5 poäng på de 3 sista ronderna. Förberedde sig väl mot Pogosian i sista och visste att han skulle vinna.
Efter tävlingen känner han sig avslappnad, men också lite arg för att han hade förberett sig så dåligt. Han tror att han är kapabel att ta tillbaka titeln i framtiden. Han kommenterade också Kawamura och tyckte det var rätt spelare som vann tävlingen, men han tror inte att Kawamura är lika oövervinnerlig som Nakamura var. Det som hindrade Iljin från att ta titeln var nerverna.
Meritee (t.v.) och Kawamura ler ikapp efter prisutdelningen. Trean Iljin som också borde varit med på bilden hade så bråttom hem efter tävlingen att han inte hann vara med på prisutdelningen.
av Björn Wallgren
Som vanligt under VM spelades det, samtidgt med den spännande finalen, en öppen renjuturnering där alla kunde ställa upp. Det som stod på spel förutom äran att vinna, var att de tre högst placerade skulle få personliga platser i 1997 års internationella förkval. Det spelades 8 ronder Monrads system. Betänketiden var 90 minuter (dragtvång 30 stenar), följt av förlängningar 10 stenar/10 minuter. 36 deltagare ställde upp.
På förhand var Kazuto Hasegawa från Japan storfavorit till förstaplatsen. Han hade spelat i de tre tidigare VM-finalerna, samt fyra gånger varit utmanare till Nakamura i de japanska mästerskapen. Igor Sinjov från Ryssland tippades allmänt bli hans främste utmanare. Därutöver fanns det många kompetenta spelare som skulle kämpa om den tredje platsen. Tre svenskar ställde också upp, Anders Bertilsson, Peter Jonsson och Björn Wallgren, men ingen av dem kunde förväntas att ha med topplaceringarna att göra.
I rond 1 fann sig Björn Wallgren inblandad i ett av de mer uppmärksammade partierna. Orsaken var att han blev den förste någonsin som fick äran att möta en kines i ett VM. Na Wei var mest här för att lära, så det blev en snabb svensk seger. I övrigt inte så mycket att säga om ronden. Inte heller om andra ronden.
I tredje ronden blev det så dags för de två storfavoriterna att mötas. De hade naturligtvis full poäng. Men Sinjov hade haft två svåra motståndare, Mitsumori och Alexandrov, medan Hasegawa "bara" hade mött Skuridina och Jonsson. Sinjov var tuff och satte upp I12, en stark svartöppning. Hasegawa, som valde svart, misstänkte troligen att Sinjov hade funderat ut något klurigt försvar, så han spelade C-5:an. Det är kanske inte så smart mot en spelare av Sinjovs kaliber och redan i drag 48 fick denne en egen vit dubbelfyra.
Efter 3:e ronden hade förutom Sinjov även Yoshimi Hayakawa från Japan och Alexej Demidov från Lettland full poäng. Dessa två möttes i rond 4 och Hayakawa avgick med segern. Han var tidigare känd under namnet Kosho, men använder numera sitt riktiga namn. Han är en stor renjuentusiast, har varit med länge, men hela tiden legat ett snäpp under de absoluta japanska toppspelarna. Till den här tävlingen hade han verkligen prickat in en formtopp. Sinjov vann även i 4:e ronden, nu mot Irina Metreveli.
Efter 4 ronder hade vi tre svenskar gjort vad som förväntades av oss så långt, nämligen tagit 2 poäng var.
Så när rond 5 började var det bara två spelare på full poäng, Sinjov och Hayakawa. Sinjov sätter åter igen upp I12. Hayakawa spelar B-5:an. Sinjov försvarar sig med en 6:a som även Ingvar Sundling med viss framgång använt sig av på sistone i Sverige. Men nu kan inte vit stå emot utan Hayakawa vinner något överraskande partiet efter 37 drag och är ensam i ledningen på 5 poäng. Han jagas av Alexandrov, Balanova, Gurckis, Hasegawa och Sinjov, alla på 4 poäng. För Sinjov har resultaten varit lite överraskande, vinst mot Hasegawa men förlust mot Hayakawa.
I rond 6 vinner Hayakawa över ännu en svår motståndare, Alexandrov. Hasegawa vinner över Balanova och delar nu andraplatsen med Sinjov som vinner över Gurckis.
Björn Wallgren hade gått upp på 3 poäng efter segern i svensk-derbyt mot Anders Bertilsson i 5:e ronden. I rond 6 tar Björn en väldigt fin skalp, nämligen Nizami Eibatov från Azerbajdzjan. Denne har i en intervju sagt att försvarsspelet är hans svaga sida, och det visade han i den här ronden.
Två spelare som hade det väldigt tungt i turneringen möttes nu. Peter Jonsson och Konstantin Nikonov. Peter gjorde en stor insats för VM genom att åka till Tallinn två veckor i förväg för att hjälpa till med det organisatoriska. Men som så ofta förr drabbas de som ställer upp och hjälper till av okoncentration och trötthet i spelet. Hoppas tacksamheten från oss andra kan vara plåster på såren för det dåliga resultatet. Nikonov är numera president i det ryska renjuförbundet och det har tagit all tid från träningen. I förra VM var han ju med i finalen, men var nu bara en skugga av sitt forna jag. I sjätte ronden vann han i alla fall över Peter.
Ny svår match för Hayakawa i 7:e och näst sista ronden. Han sätter upp I1 och vinner faktiskt som svart över Hasegawa! Nu tror alla att saken är klar, "gubben" Hayakawa kommer att vinna tävlingen. Han har sju raka segrar mot sina betydligt yngre konkurrenter. Sinjov är nu ensam tvåa på 6 poäng efter vinst över Chernov. När en rond återstår delas den åtråvärda tredjeplatsen av fyra man: Alexandrov, Gurckis, Hasegawa och en annan japansk "gubbe", Masao Mitsumori, som smugit upp på 5 poäng. Mitsumori hade inlett tävlingen med 2 förluster, men följt upp med 5 raka vinster.
Vi svenskar använde allmänna kommunikationsmedel (trådbuss) för att åka mellan hotellet och spellokalen. Det fungerade i allmänhet bra. Men den här morgonen råkade Björn, som alltid vinnlägger sig om att vara på plats i god tid, kliva på fel buss utanför hotellet. Han hamnade i en helt okänd del av Tallinn. Ingen buss med samma nummer kom i andra riktingen och ingen Tallinnbo verkade nu förstå vare sig engelska eller teckenspråk. Det var bara att chansa och kliva på vilken annan buss som helst. Denna verkade emellertid avlägsna sig ännu mer från kända trakter. Chansning på en tredje buss ledde till slut till Frihetstorget i centrum, varifrån det var lätt att hitta spellokalen. Tack vare att han varit ute i så god tid från början hade det bara gått 20 minuter på matchklockan och det hade nog ändå blivit förlust mot starke Viktor Alexandrov.
Sista ronden så. Hayakawa ställdes nu mot Mitsumori och spelade ett lite ovanligt 11:e-drag i I11. Det föll inte ut så väl, utan redan efter 36 drag hamnade svart i en dubbelfyra. Sinjov vinner över Taiblin och hamnar liksom Hayakawa på 7 poäng. Och efter räkning av kvalitetspoäng koras Igor Sinjov till segrare i den öppna renjuklassen! Yoshimi Hayakawa får efter sin fina turnering till slut nöja sig med andraplatsen. Gatis Gurckis från Lettland spurtar sig till den tredje och sista platsen i det internationella förkvalet 1997 efter vinst mot Alexandrov. Mitsumori och Hasegawa har samma poäng som Gurckis men får nöja sig med fjärde och femte plats. Japanerna var nog inte helt nöjda med utgången av tävlingen. På sjätte plats kom bästa tjej i tävlingen, Jelena Balanova från Lettland, med 5.5 poäng.
Björn Wallgren, på 4 poäng inför sista ronden, hade tur i lottningen. Ülle Harju från Estland är en på pappret lätt motståndare. Men hon stod också på 4 poäng och hade fått remi mot så starka spelare som Chernov och Balanova, så underskattning kunde bli farlig. Björn spelade svart i I11 och trasslade verkligen till attackspelet. Hopplös ställning efter ett tjugotal drag och alla förhoppningar om mer än 50% och en framskjuten placering såg ut att flyga iväg. Emellertid trasslade Ülle till det om möjligt ännu mer i attackspelet och hon serverade sin motståndare en enkel fyrvinst i övre högra hörnet på brädet. Björn såg den emellertid inte utan hotet kvarstod oupptäckt av båda under resten av partiet. Efter tre timmars spel verkade Ülle mycket trött och bjöd remi. Eftersom Björn inte är någon vidare gentleman och dessutom väldigt gärna ville vinna partiet avslog han erbjudandet och började attackera i nedre vänstra hörnet. Ülle orkade inte fundera ut det rätta stoppet utan svart vann i drag 79. Därmed hamnade Björn, trots klumpigt spel turneringen igenom, på 5 poäng och en nionde plats. Det får man vara nöjd med.
Anders Bertilsson räddade äran genom att i de två sista ronderna vinna över Mutsumi Tatsutomi och Na Wei, hamnade på 4 poäng och en 21:a plats.
Peter Jonssons motgångar fortsatte. I sista ronden blev det förlust mot Matjuk i ett mycket långt parti. 3 poäng och 24:e plats.
1. Igor Sinjov Ryssland 7 2. Yoshimi Hayakawa Japan 7 3. Gatis Gurckis Lettland 6 4. Masao Mitsumori Japan 6 5. Kazuto Hasegawa Japan 6 6. Jelena Balanova Lettland 5.5 7. Viktor Alexandrov Ryssland 5 8. Oleg Fedorkin Ryssland 5 9. Björn Wallgren Sverige 5 10. Nizami Eibatov Azerbajdzjan 5 11. Margus Tuvikene Estland 5 12. Sergej Chernov Ryssland 4.5 13. Irina Metreveli Ryssland 4.5 14. Jurij Taiblin Ryssland 4.5 15. Nonna Salnikova Ryssland 4.5 16. Alexej Demidov Lettland 4 17. Valerij Matjuk Lettland 4 18. Ülle Harju Estland 4 19. Sergej Smirnov Ryssland 4 20. Artis Gaujens Lettland 4 21. Anders Bertilsson Sverige 4 22. Konstantin Nikonov Ryssland 4 23. Hiroyuki Tatsutomi Japan 3.5 24. Peter Jonsson Sverige 3 25. Andrej Pavinich Ryssland 3 26. Andrej Sokolsky Ryssland 3 27. Olga Skuridina Ryssland 3 28. Na Wei Kina 3 29. Lauri Naber Estland 3 30. Chung Hsien-Chi Chinese Taipei 3 31. Eve Harju Estland 3 32. Toshio Sawai Japan 2 33. Chie Tatsutomi Japan 2 34. Mutsumi Tatsutomi Japan 1.5 35. Merle Harju Estland 1.5 36. Svetlana Kondratjeva Ryssland 1
av Anders Bertilsson
Kommentar från Tommy Maltell: Namnet är egentligen inte "Gomoku"utan " Five-In-A-Row " men ibland används detgamla ordet Gomoku (här alltså felaktigt av VM-arrangörerna). Gomoku betyder vanligtvis fritt luffarschack men i Japan med tillägget att dubbeltreor är förbjudna för både svart och vitt. I Five-In-A-Row används de "ryska" öppningsreglerna.
Under VM-tävlingarnas näst sista dag spelades det en turnering i ryskt luffarschack (Five-In-A-Row) med alternativa 5:e och 7:e drag. Denna tävling blev lite av en antiklimax. Inte beroende på att denna spelform på något sätt ska anses som "mindre seriös", utan därför att efter en lång och tuff renjuturnering kändes det konstigt att behöva spela med endast 15 min betänketid för att hinna med de 7 ronderna.
När svart måste sätta 2 alternativ både för 5:e och 7:e draget tvingas man att vara lite försiktig då man börjar. En alltför optimistisk öppning av svart gör att vitt i många varianter kan få ett övertag som inte sällan leder till vinst. Detta fick både svenska och japanska spelare - vilka inte känner till öppningsteorin i denna spelform - bittert erfara. Sålunda förlorade t.ex. undertecknad snabbt som svart mot både Demidov och Nikonov efter att inte ha hittat rätt 7:e drag i skarpa teorivarianter som för mig var okända. Nikonov använde även samma variant som vit mot Hasegawa och vann lätt. Hasegawa lärde sig sedan själv denna variant vilket gick ut över tävlingens andre svensk Björn Wallgren.
Som sig bör dominerades tävlingen från början till slut av de ryska spelare som kunde mest teori. Undantaget som bekräftade denna regel var hemmaspelaren Margus Tuvikene som länge gav världsmästaren från 1989 Sergej Chernov en hård kamp om segern. Men då de möttes inbördes i näst sista ronden blev det en rysk vinst med 2-0 varefter saken var mer eller mindre klar. Tvåa blev ändå till slut Tuvikene och trea Fedorkin som är en av specialisterna på spel med alternativa 5:e och 7:e drag.
Vi bägge svenskar blev som sagt lurade i öppningarna vid ett antal tillfällen och då finns det inga möjligheter att hänga med där uppe i toppen. På de 7 ronderna lyckades Björn Wallgren få ihop 6 poäng vilket gav en 15:e plats bland de 20 deltagarna. Anders Bertilsson fick ihop 8 vilket p.g.a. dålig kvalitetspoäng endast gav en 12:e plats. I mitten av tabellen var det för övrigt mycket hårt, så 4:an Alexandrov hade också 8 poäng.
Slutomdömet av tävlingen var att vi fick en mycket värdig segrare i Sergej Chernov. När varken Jurij Tarannikov, världsmästaren från 1991, eller de spelarna som var med i A-turneringen kunde deltaga så fanns det ingen som kunde hota honom. Med alternativa 5:e och 7:e drag är det inte heller troligt att vår suveräne svenske mästare i "ryskt" Anders Henningsson skulle haft något att säga till om.
1. Sergej Chernov Ryssland 11.5 2. Margus Tuvikene Estland 10 3. Oleg Fedorkin Ryssland 9.5 4. Viktor Alexandrov Ryssland 8 5. Alexej Demidov Lettland 8 6. Yoshimi Hayakawa Japan 8 7. Konstantin Nikonov Ryssland 8 8. Viktor Kaufman Ryssland 8 9. Irina Metreveli Ryssland 8 10. Kazuto Hasegawa Japan 8 11. Masao Mitsumori Japan 8 12. Anders Bertilsson Sverige 7 14. Hiroyuki Tatsutomi Japan 6 15. Björn Wallgren Sverige 5 17. Eve Harju Estland 4 18. Mutsumi Tatsutomi Japan 3 19. Chie Tatsutomi Japan 3 20. Toshio Sawai Japan 3
Att öppningarna i ryskt luffarschack får en ny dimension med alternativa 5:e och 7:e drag framgår av följande mystiska öppning. Vit behöver alltså inte stoppa håltrean eftersom det går att välja bort det draget som ger en fri fyra.
Internationell förbrödring på Domberget i Tallinn. Från vänster Toshio Sa-wai, Japan, Kon-stantin Nikonov, Ryssland, Yoshimi Hayakawa, Japan, Na Wei, Kina, Hideki Nara, Japan, Chung Hsien-Chi, Taiwan och Norihiko Kawa-mura, Japan.
Kommentar från Tommy Maltell: Tyvärr finns inte någon bild på Irina Metreveli. Den kommer att läggas upp senare.
av Anders Bertilsson
I Sverige är vi ju tyvärr inte bortskämda med kvinnliga del- tagare på våra tävlingar. Vi som var med och spelade i VM:s B-turnering blev därför kanske lite överraskade då hela 28% av deltagarna visade sig vara tjejer. Några av tjejerna är dessutom mycket duktiga, bl. a. Jelena Bala- nova från Lettland och de båda ryskorna Nonna Salnikova och Irina Metreveli. I VM blev Balanova bäst med en sjätte plats följd av Metreveli med en 13:e plats. Dessa flickor är ganska jämna, men Irina Metreveli kanske ändå är den som har nått de bästa tävlingsresultaten. Hon är 33 år och kommer från den lilla orten Poduga i nordvästra Ryssland. Den närmsta större staden är Archangelsk och det är inte heller långt till den stora sjön Ladoga. Tyvärr är det väl mest p.g.a. oljekatastrofen och annan miljöförstöring som detta område blivit känt i Sverige under senare år. Irina är inte så bra på engelska, men hon är en pigg och öppen tjej så det går ganska bra att förstå henne ändå. För säkerhets skull så fick vi lite översättningshjälp av Oleg Stepanov då intervjun gjordes med henne mellan ett par partier under VM.
Träning/tävling
Irina kom i kontakt med luffarschack som tävlingssport 1988 då hon studerade på skogsinstitutet i Archangelsk. De första åren spelade hon enbart ryskt luffarschack, men 1991 började hon även att spela renju.
Irina blev så biten av sin sport att hon sadlade om yrke, så att hon numera är lärare i renju och schack. Hon har lyckats mycket bra med att få fart på verksamheten i sin renjuskola.
- Förra vintern deltog 55 barn i skolan och i sommarens barnturnering hade vi 36 deltagare. De flesta barnen tränar 3 dagar/vecka, men vi har en supergrupp bestående av 8 speciellt duktiga pojkar som tränar 6 dagar/vecka. Åldrarna på eleverna varierar mellan 9 och 17 år, men i supergruppen finns ingen yngre än 12 år.
Med mycket tid för undervisning nästan dagligen så undrar man förstås om hon får någon tid över till att träna på egen hand.
- Nej, jag tränar inte så mycket ensam. Självklart blir det också träning för mig genom undervisningen. Denna består till stor del av problemlösning, studier av Sagara etc. Sedan spelar jag en del per korrespondens, vilket ju också är utvecklande.
Irina bor i ett stort land och dessutom lite avsides. Det blir ganska långa resor till de stora turneringarna.
- Ja, jag spelar endast 3-4 turneringar/år och den här VM-tävlingen innebär att jag för första gången är utomlands.
Inte desto mindre har hon rönt stora framgångar. Hon blev 5 dan under den tuffa 1st league-tävlingen förra hösten. Då skrapade hon ihop 5,5 poäng på de 11 ronderna, vilket räckte till en 19:e placering i det 44 man starka startfältet.
Luffarschack för tjejer
De flesta kvinnliga spelarna har svårt att hävda sig i de stora turneringarna. Detta beror mycket på att de sällan får den nödvändiga tiden som behövs för att träna och förbereda sig på bästa sätt.
- Nej, i Ryssland är det för det mesta köket som gäller för tjejer då de inte jobbar.
Det verkar vara dåligt med jämställdheten i Ryssland. Det är kanske därför inte så konstigt att de kvinnliga ryska spelare som når de bästa resultaten vanligtvis har en relation med en annan spelare eller är ensamstående. Irina tillhör den senare kategorin. (Paralleller kan dras till den svenska eliten - vilken tyvärr endast består av manliga spelare - där det stora flertalet är ensamstående. Petter Gardström är ett undantag från regeln att man blir sämre när man går över till tvåsamhet.)
Irina tycker att det bör finnas speciella tävlingar för kvinnliga spelare, men hon tycker också om att spela öppna tävlingar med män. Det verkar som om Irina tycker att det på ett vis är lättare att spela mot män, då hon anser att de inte är lika oberäkneliga. Hon beskriver sig själv som en typisk attackspelare, och gillar inte defensivt spel.
Den tävling som hon saknar mest i almanackan är ganska tydlig.
- Jag önskar mig ett dam-VM!
I en sådan tävling skulle Irina definitivt vara en av favoriterna efter att bl. a. ha vunnit ryska dammästerskapen vid 4 tillfällen.
Andra ambitioner hon har är att öka intresset för renju inte minst bland damer.
- Att få vuxna kvinnor att börja spela renju är mycket svårt i Ryssland. Jag har frågat många, men det är svårt att "få fart på dem".
Bland yngre flickor verkar det dock vara lättare, och inte utan stolthet talar hon om eleverna hon tränar.
- En 12-årig flicka i min klubb är juniormästare för flickor. Vi bidrog med 8 av de ca. 20 deltagarna i denna tävling.
Det stundande junior-VM är en annan tävling som hon ser fram emot.
- Ungdomarna är framtidens spelare. Denna tävling är jätteviktig för att öka intresset för renju.
Övrigt
Självklart finns det väl annat viktigt i livet än renju/luffarschack?
- Ja visst! Alla mina vänner! Jag tycker också om att sticka på lediga stunder och göra mina egna klänningar. Jag spelar förstås också schack. Jag brukar också gå ut och gå med barnen. Jag gillar verkligen barn!
av Peter Jonsson
Na Wei är en entusiast från Kina som var med under VM i Tallinn. Detta var ett historiskt ögonblick när en representant från Kina för första gången bevistade en internationell tävling. Är det månne en ny supermakt i renju som är på gång? Kom ihåg. Ni läste om det först i FEM I RAD! (I november 1995 kommer troligen jag (Peter Jonsson) och Jan Palmgren att göra en resa till Kina för att stärka våra band med renju- spelarna där. Detta kan ni förhoppningsvis läsa om i nästa Fem-I-Rad.) Nåväl, VM i Tallinn var förstås ett gyllene tillfälle att växla några ord med Na Wei.
BERÄTTA OM DIG SJÄLV: Jag är 27 år gammal och är gift. Jag bor i Beijing (f.d. Peking). Mitt arbete har förut varit på IBM under 5 år varvid jag arbetade en hel del utomlands, bl.a. Frankrike, Portugal och Sydafrika. Numera arbetar jag med service åt utländska affärsmän i Kina.
HUR LÄNGE HAR DU SPELAT: Jag har spelat luffarschack i 10 år och renju i fem.
HAR DU NÅGRA ANDRA HOBBIES: Jodå. Pingpong och volleyboll. Dessutom är jag intresserad av att arbeta med miniatyrmodeller i trä.
FÖR MÅNGA VAR DET SÄKERT EN ÖVERRASKNING ATT SPELET FANNS I KINA. HUR MÅNGA SPELARE FINNS DET: Praktiskt taget alla människor känner till reglerna för fem i rad (luffarschack) som spelas på bräde, oftast på ett gobräde med 19X19 linjer. För fem år sedan var Yoshimi Hayakawa på besök i Kina och introducerade renjureglerna. Sedan dess har vi fått ca 3 000 spelare.
KAN DU BERÄTTA LITE OM LUFFARSCHACKETS HISTORIA I DITT LAND: Den äldsta historien som väl är den mest intressanta är fortfarande höljd i dunkel. Troligtvis är spelet minst lika gammalt som go som man tror har spelats i 4 000 år. Vidare så anses både go och luffarschack ha kommit till Japan från Kina. Men vi jobbar på att få fram mer fakta om historien.
HUR ÄR SPELET ORGANISERAT I KINA: Vi har tre stora klubbar; i Beijing, Shanghai och en stad till (jag lyckades inte uppfatta namnet på den, troligen var det Xian). Tyvärr spelas det med olika regler i de tre klubbarna. En av våra första uppgifter måste vara att få till enhetliga regler. Vi har dock ett utbyte klubbarna emellan. För att komma någon vart måste vi bilda ett nationellt förbund och så småningom få statsstöd som alla andra sporter. Men innan dess måste vi ha organiserad verksamhet i minst 10 städer. Det är ett av kraven för att få bilda ett nationellt förbund. När väl detta är gjort kommer många dörrar att öppnas för oss.
VILKEN ÄR KINAS BÄSTA SPELARE: Yuan Nan, 2-dan.
PLANERAR NI ATT ANORDNA INTERNATIONELLA TÄVLINGAR: Ja visst. Men allt måste ta sin tid. Först i tur står de första Kinesiska Mästerskapen. Naturligtvis önskar vi inget högre än att få igång ett utbyte med andra länder, speciellt Sverige.
VAD ÄR DITT INTRYCK AV VM I TALLINN: Det är som att komma till en annan värld. Det är fantastiskt att se så många spela renju. I vårt land är det en vanlig uppfattning att renju är ett enkelt spel, inte alls i klass med andra tankespel. Jag önskar att de som tycker så skulle se alla duktiga spelare här. Och det är fantastiskt att se så många människor från olika länder med samma genuina intresse för vårt spel. Jag har verkligen fått mycket inspiration här vilket jag hoppas kommer att hjälpa mitt arbete på hemmaplan.
JAG HAR HÖRT ATT NI HAR LUFFARSCHACK I SKOLAN. BERÄTTA: I Beijing har vi luffarschack på schemat i ett 20-tal skolor. Vi skickar lärare till dessa. Över huvud taget bryr vi oss mycket om barn och juniorer.
Kommentar från Tommy Maltell:Här följer i pappersversionen en sammanfattning av finalerna i de fyra renju-VM som hittills spelats. Här erbjuder istället en länkt till historiska resultat. Här hittar man resultaten från alla VM-turneringar, alla Meijin-finaler i Japan, en maratontabell för ryska mästerskapen och listor på alla svenska mästare.
av Peter Jonsson
Alexej Skuridin är en av alla dessa människor som prioriterar renju i stort framför personliga framgångar. Utan sådana personer skulle vår sport inte vara vad den är idag. Under VM i Tallinn då intervjun gjordes var Alexej domare. (Nästa år skall det första junior- VM hållas i Nizjnij Novgorod och då kommer han att vara organisatör och domare.)
BERÄTTA LITE OM DIG SJÄLV: Jag är 30 år, ogift och kommer från Nizjnij Novgorod, den stad som under Sovjettiden kallades Gorkij. Jag läste fysik och kemi på universitetet och jobbade i några år på kemi-institutionen och sedan som ingenjör. Numera är jag coach i renju.
NÅGRA ANDRA INTRESSEN VID SIDAN AV RENJU: Som alla andra ryssar spelar jag schack, dock ej i tävlingar. I bridge händer det däremot att jag tävlar då och då. Som ung spelade jag ishockey. Mitt favoritlag är Torpedo från min stad. Jag gillar att titta på internationell fotboll på TV.
HUR BÖRJADE DU SPELA: Jag spelade ofta luffarschack i skolan. 1981 läste jag den berömda artikeln i Science & Life (en problemtävling som lockade många sovjeter) och blev biten. Min första tävling var 1983 och två år senare gick jag över till renju. 1990 och 1993 spelade jag i High League (motsvarande Stora SM med de 16 bästa).
HUR KÄNNS DET ATT VARA DOMARE I VM: Mycket intressant. Främst därför att man på nära håll får se världens bästa spelare "in action". Organisationen fungerar bra och Tallinn är en trevlig stad att vara i. Tidigare har jag varit domare i många juniortävlingar och även i andra tävlingar. Det är en stor ära att vara domare i VM.
VILKA ÄR DE VIKTIGASTE MOMENTEN SOM DOMARE: Att vara strikt och rättvis, samt att få spelarna att hålla disciplinen. Jag anser att det är viktigt att utbilda spelarna i reglerna. De har nytta av det i verkliga livet också. Tankesporter är viktigt för allmänbildningen.
HUR ÄR JUNIORVERKSAMHETEN I DIN KLUBB ORGANISERAD: Vi har fyra grupper. En "expertgrupp" och tre nybörjargrupper. De spelar i början med kort betänketid, 40 min. Sedan ökar betänketiden gradvis. Vi har också verksamhet på några lågstadieskolor. Vi utnyttjar lärarna som är duktiga pedagoger och lär dem reglerna som de sedan för vidare. Luffarschack har ju så enkla regler så att alla kan börja spela direkt.
HUR BRA ÄR ERA JUNIORER: Bäste 16-åring är Sergej Oljunin. I kvalet till High League kom han på 17:e plats. Hans styrka är 1-kyu. En mycket ung spelare som vi hoppas mycket på är Sergej Sjevelev som är 10 år gammal. Han är 7-kyu trots att han bara spelat i ett år. Om han utvecklas i samma takt som hittills kommer han att bli en av de bästa i Ryssland.
Kommentar från Tommy Maltell: Hela protokollet från RIF-mötet finns på engelska här .
av Peter Jonsson
Under RIF:s General Assembly i Tallinn togs en hel del viktiga beslut som höjer ribban vad gäller RIF:s målsättning. Notabelt var också att en representant från Kina (med drygt 3000 spelare) deltog.
* Styrelse för de kommande 2 åren:
President Tommy Maltell Vice President Yoshimi Hayakawa Vice President Alexander Nosovsky Generalsekreterare Peter Jonsson Kassör Stefan Karlsson
* Junior-VM kommer att hållas vartannat år från och med 1996. Trolig arrangör är Ryssland och tiden blir någon gång i juli.
* EM kommer att hållas varje år istället för vartannat. I år i S:t Petersburg.
* Lag-VM skall hållas vartannat år. Det första kommer att spelas i S:t Petersburg i maj nästa år. Troligen kommer varje lag innehålla 4 spelare + 1 reserv.
* Under nästa VM 1997 kommer ett VM för damer att hållas.
* Alla RIF-medlemmar kommer att få 3 nationella platser i VM istället för 2. För Sverige innebär detta 1 plats i A-VM och 2 i kvalturneringen.
* Japanska Renjuförbundet sponsrar nästa VM-arrangör med 500 000 yen (ca 40 000 kr).
* RIF:s förre Vice President Andrej Sokolsky deklarerade i vår att han ämnade avsäga sig detta förtroendeuppdrag på grund av att hans arbete blivit mer krävande. Han ersattes av Alexander Nosovsky.
* Anledningen till att många av mästerskapen kommer att hållas i Ryssland är att den ekonomiska situationen för spelare i före detta Sovjetunionen är mycket svår. Dessutom kvarstår många visumproblem.
SLUT PÅ VM I TALLINN 1995 Fortsättning följer 1997 på en ännu okänd plats
